Sju privatpersoner, sju sakägare och Naturskyddsföreningen är några av de som har reagerat. Dessutom har både kommunekolog och  miljökontoret påtalat risker med ett bygge. 

Kommunens förslag innebär att det byggs tre flerbostadshus med totalt 50 lägenheter. De planerade husen ska ha tre våningar med inredningsbar vind. Den totala höjden för husen beräknas till 14 meter.

– Vi anser att det ska vara lägre hus, högst fem meter höga. Tvåvåningshus som påminner om hur Vimman var. De hus som planeras nu är högre än vid förra tillfället då man ville bygga i Brunnsparken. De nya husen ligger också närmare ån i förslaget, säger Björn Esping, ordförande i Naturskyddsföreningen i Söderköping.

Förra gången kommunen planerade för bostäder i Brunnsparken skrevs protestlistor. Ärendet överklagades till mark- och miljödomstolen, som i sin dom inte ansåg att det fanns anledning att frångå strandskyddet. Dessutom ansåg de att fler platser borde utredas.

Naturskyddsföreningen poängterar att den nya detaljplanen inte har strandskyddsdispens. 

– Det var Vimman som hade strandskyddsdispensen. Nu måste kommunen ansöka om det igen. Får de dispens så går det att överklaga, säger Björn Esping.

– Den här gången blir bostäderna ännu närmare ån. Det påverkar Söderköpingsborna ännu mer. De som vill promenera vid Storån kommer att märka av de nya byggnaderna mycket. Det blir en helt annan miljö.

Samtidigt poängterar föreningen att den yta där det tidigare låg hus, är mycket mindre än den yta som kommunen nu vill ta i anspråk. 

– Jag tror inte att området där Vimman var kommer att räcka till. Kommunen kommer att behöva ta delar av Brunnsparken, säger Björn Esping.

I kritiken framförs det också att kommunen inte tar hänsyn till lagen om friytor.

– Lägenheter ska ha friytor för lek och vistelse intill husen. Det ska inte vara i parken utan på bostadsområdet. Dessa friytor ska vara lika stora som bostadsytan. Men det syns inte i detaljplanen.

Flera privatpersoner framhåller i sina brev till kommunen hur viktigt de anser att det är att parken från 1700-talet får finnas kvar som rekreationsområde för alla. 

Dessutom påpekar flera att kommunen inte utrett riskerna med att bygga så stora hus på den lerjord som finns i området. Enligt kritikerna riskerar närliggande fastigheter att få sättningsskador.