En intervju med kvalitetsingenjören Martin Vallner, som växte upp i Vilbergen, gick i skolan i Rambodal och bott de senaste fem åren i Söderköping är en sak.
En intervju med trebarnspappan och musikern Martin Vallner är något helt annat. Det är en livsresa genom glädje och sorg.
Martin Vallners första texter och låtar till debutalbumet "Från där jag stod" tog form för drygt tre år sedan, när förhållandet med barnens mamma tog slut.
– Musiken, som är och alltid har varit min passion, fångade upp mig när en sån världsomvälvande sak hände. Jag började skriva av mig om vad som hade hänt, om vad jag var rädd för och om vad som skulle hända. Jag bearbetade saker som inte ens hade hänt, säger Martin och tar en klunk av sitt te.
– Det var min sorgeprocess.
I arbetet med låtarna kom historien ifatt Martin Vallner, som förlorade flera av sina vänner och klasskamrater i bussolyckan vid Villingsberg för 21 år sedan. Sju elever i åldrarna 12 till 15 år och två fritidsledare från Rambodalsskolan omkom i kraschen.
– Sorgen över separationen flätades samman med min gamla sorg över min förlorade vänner. Jag kände igen sorgen. Jag hade inte bearbetat den helt så det kom över mig, när jag satte mig ner och skapade musik.
Det skulle egentligen inte bli ett album, men en kompis övertalade honom att ge ut låtarna. Han spelade in låtarna, från sängkanten, på en app på sin spruckna iphone och fick kontakt med ett skivbolag i Göteborg.
– Min röst är, tyckte de, en vattendelare. Antingen älskar man den eller så hatar man den. Det är väl bra. Det fanns något där som fångade deras intresse, en egen stil, men de sa också att jag inte skapade någon kommersiell musik, säger Martin.
Vad är din stil?
– Det är nog gitarren. Jag utforskar den och försöker hitta egna toner och stämmer den på olika sätt. Jag hänger också kvar mycket på tonen med min röst, när jag sjunger. Jag sjunger väldigt mycket med ansiktet.
Flera av låtarnas titlar, som "Varannan vecka", "Hej då", "Min bästa vän" och "Studenten" är hämtade ur vardagen.
Många, barnens mamma, släkt och vänner, blir, när sånt här händer involverade. Det är en svår balansgång, när man lämnar ut en del av deras liv också.
– Jag har tänkt, med lite distans till den känslomässiga stormen, att jag omedvetet kan ha sårat andra. Jag har inte tagit någon hänsyn. Rätt eller fel? Jag vet inte. Det var tvunget att bli så här, säger Martin.
Titeln på ditt album ger en vink om det.
– Det är verkligen "Från där jag stod". Jag lägger inte beslag på sanningen. Låtarna är extremt utlämnande, men det är min sanning och jag står för den. Andra kan säga det annorlunda.
I dag finns hans album på olika streamingtjänster.
– Jag har en tanke, kanske en liten dröm, att en dag få trycka den på en vinyl, säger Martin.
Han har inte spelat sina låtar "live" någon gång.
– Jag hade en spelning bokad, men insåg snabbt att mina låtar inte riktigt passade för just den kvällen. De är inga partyhöjdare. Jag vill absolut spela ute, men jag måste hitta min publik först så de som kommer, om än i liten skara, kan ta till sig musiken, säger Martin.
– Just nätet kan vara ganska avslöjande ibland... Om jag kollar trenden på Spotify är det ingen under 30 år som lyssnar på min musik så...
– Människor under 30 år har ändå ingen känsla för musik, skjuter sonen Folke, 10, in innan pappa Martin hinner avsluta sin mening.