"Det är bara att gå till attack"

Deras stora intresse är att leva som på järnåldern. Tittar man in bakom tältduken i deras läger i Söderköping så får man veta en hel del.

"Första gången jag tränade var jag rädd, men det är bara att gå till attack" säger Evelina Andersson Lindblad och höjer sitt tre meter långa tvåhandsspjut innan striden börjar.

"Första gången jag tränade var jag rädd, men det är bara att gå till attack" säger Evelina Andersson Lindblad och höjer sitt tre meter långa tvåhandsspjut innan striden börjar.

Foto: Louise Åsenheim

Söderköpings kommun2019-08-30 17:00

Sköldar står utanför många tält. De visar vilka av medlemmarna som är med i härkamp, det vill säga strid. Familjen Nockmar är en av dem som deltar i många marknader om året. Det kan bli uppåt sju stycken.

– Nu är jag inte med i strid längre utan är mer med på marknaden. Förra året bodde vi på Gotland en vecka. Det är inga problem att bo länge i tältet, säger Patrik Nockmar och öppnar tältduken.

Där inne finns kistor för förvaring, djurhudar på golv och en säng.

– Ja, det blir mycket att ha med sig, men vi tycker att det är bättre med säng, hustrun och jag, skrattar han.

Intresset engagerar hela familjen. Ett barnbarn sover i tältet medan mellansonen både är smed och med i härkamperna.

– Att ha rätta kläder och allt tar lite tid. Jag vill att mina kläder ska vara fynd som funnits, säger Herman Nockmar och visar sina vida byxor från Tyskland, benlindorna och skorna.

Vid tre tillfällen kommer de att slåss under Gästabudet. Hur många som är med i ett slag är olika. Det finns tillfällen då de samlats cirka 600 personer för en härkamp. Man får slå från nyckelbenet, till armbågen och ner till knäna. Den som träffar inom det området dödar sin motståndare.

­– Egentligen vet ingen hur de slogs, men vi försöker återskapa de situationer som kan ha varit då vi slåss, förklarar Herman.

Evelina Andersson Lindblad har alltid fascinerats av historia och velat försöka leva i en annan tid. För ett år sedan fick hon kontakt med Göta Rikes Hird och nu är hon stridskvinna i gruppen.

– Det är så roligt. Första gången jag var med på en träning var jag rädd. Där stod jag med en pinne och plötsligt kom alla springande mot mig med vapen. Reaktionen var att backa, men det går inte – det är bara att gå till attack, säger hon.

Nu är hon van vid sitt tre meter långa tvåhandsspjut som hon svingar. Hon älskar sin dolk och sax, som är som en större kniv, och bra i närstrid. Dessutom använder hon svärd och har gjort en egen sköld.

– Handspjutet kräver båda händer för att manövrera. Men är man i härkamp är min goding saxen dödligt effektiv, skrattar hon.

Men strider ger hungriga vikingar och Evelina sköter även en del av matlagningen. Till lunch blir det en gryta av kassler och kål med bröd bakat på gröt och mjöl.

– Jag har i mina speciella kryddor och lite blåbärspulver. Det ger en god smak, berättar hon.

Många väljer att bo och leva i den historiska miljön på riktigt. Från vänster: Patrik Nockmar med hunden Myran och Caroline Gårdh.
Många väljer att bo och leva i den historiska miljön på riktigt. Från vänster: Patrik Nockmar med hunden Myran och Caroline Gårdh.
Karta: Sankt Laurentii kyrka
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!