Det är tredje året i rad som kommunen satsar runt en miljon kronor på att ge avloppsledningarna en ny och hård insida. Metoden kan i korthet beskrivas med att en plaststrumpa förs in i den gamla ledningen med hjälp av vattentryck eller tryckluft. När strumpan är på plats härdas den med värme och blir en ny hård ledning inuti den gamla.
– Infodring är väldigt bra på det sättet att man inte behöver gräva. Nu kan vi täcka hela den här sträckan i ett svep, säger Theres Stark och syftar på en 100 meter lång sträcka på Vintervadsgatan.
Men åtgärden borde egentligen ha gjorts för länge sen. Michael Karlsson, lagbas på företaget som utför reliningen, säger att ledningarna är i väldigt dåligt skick.
– De går knappt att spola rent, så det är jätteakut.
På två ställen är det redan för sent, vilket gör att man i alla fall måste gräva upp gatan på vissa ställen innan reliningen kan genomföras.
– När vi gått in och filmat och spolat i rören inför det här så har vi upptäckt att de helt enkelt rasat ihop, säger Theres Stark.
– Betongledningen är helt slut så den har vikt sig, det vi kallar ett rörbrott, säger Jonas Wilsson, VA-ingenjör.
Varför har rören inte åtgärdats tidigare?
– Det här är ett problem som finns i hela Sverige, att man inte har investerat tillräckligt mycket i avloppsledningar. Jag tror det beror mycket på att ingen ser hur de ser ut, hade man gjort det så hade man reagerat mycket tidigare. Nu satsar vi på att öka takten, vi måste ta hem det här eftersatta underhållet, säger Theres Stark.
En försvårande omständighet i Söderköping är att marken i centrum oftast är arkeologiskt intressant och att det då måste genomföras arkeologiska undersökningar vid en grävning.
– Arkeologin kan bli extra kostsam för oss. Jag tycker att det borde finnas medel att söka från staten till detta. Det handlar om ett riksintresse, men det är Söderköpingsborna som får betala.
Under tiden vi pratar börjar de ryka allt mer intensivt ur maskinen som styr värmen i avloppsröret. Det tar sex, sju timmar att göra klart en sträcka på 100 meter. Det händer att folk tror att det brinner och ringer brandkåren, berättar Hans Nilsson som jobbar med reliningen. Men i övrigt verkar folk bara positiva till arbetet.
– De har läst lapparna som skickats ut och har stor förståelse för vad vi gör.