Lördagens storjakt på vildsvin i markerna på Slätbakens södra sida hade framför allt två syften. Dels att reducera stammen och därmed bromsa vildsvinens, till stor del, skadliga framfart i terrängen och dels att samla in pengar till förmån för Barncancerfonden.
Efter fyra timmars jakt i lördagens snålblåst och lågt stående sol kunde jaktledarna Christian Ljungkvist och Anders Johansson summera en lyckad förmiddag.
– Det lutar åt ett 30-tal fällda vildsvin. En bra siffra. De är svåra att jaga och man brukar räkna med att bara tio procent av de vildsvin man ser också kan skjutas, sa Christian Ljungkvist.
– Det är mycket som spelar in. Vildsvinen är oerhört snabba och dessutom måste man ta hänsyn till de egna jakthundarna. Så att inte de hamnar i skottlinjen. Dessbättre har vi inte haft några skadade hundar i dag.
Runt 120 passkyttar och ett 30-tal hundförare var engagerade i jakten som skedde på ett cirka 7000 hektar stort område mellan Husby säteri i norr och Gibbonäs i söder. Sedan jakten blåsts av, var det allmän samling, genomgång och efterlängtad korvgrillning vid Stegeborg. De fällda vildsvinen radades upp på marken och årets "skörd" överträffade de två tidigare årens utdelning med knapp marginal.
– Allt köttet kommer att säljas, förklarade Anders Johansson.
– Överskottet går sedan oavkortat till Barncancerfonden. Jag gissar att vi får in uppåt 15 000 kronor för det syftet. Det känns bra att kunna bidra till två goda ändamål på en och samma gång.
Pontus Lindblom från Norrköping var en av de skyttar som fällde en galt.
– Vi satt i en dunge och fick syn på tre galtar som kom rusande över åkern. Det kändes som att de kom i hundra kilometer i timmen, berättade han.
– De försvann plötsligt ur sikte under någon halvminut innan vi fick syn på en av dem igen. Då var det läge att skjuta. Första skottet satt perfekt i nacken. Det är alltid lite speciellt med just vildsvinsjakt. Det handlar ju till stor del om skyddsjakt eftersom de förstör så oerhört mycket för markägarna.
En del av jakten bedrevs i vassen utmed Slätbaken där vildsvinen ofta vistas och är särskilt svåra att få korn på. Henrik Meijer, gäst från Sandviken, tackade sin karelska björnhund Mega för att han trots allt lyckades fälla två vildsvin i den snäva terrängen.
– Hundens förtjänst, sa han och lade sina byten i den växande raden av fällda vildsvin.