De senaste månadernas angrepp och observationer av varg i trakterna kring Söderköping och Valdemarsvik har lett till en ny och konstant oro för många djurhållare som bor på landsbygden.
För Caroline Pettersson, som bord på Vena gård mellan Västra Husby och Östra Ryd, realiserades oron när vargen kom traskandes över hennes gårdsplan. Bara ett par meter ifrån henne.
– Jag stod och målade ladugårdsdörren här och så såg jag att något skymtade till lite längre bort. När jag förstod att det var en varg som kom så skyndade jag mig in för att stänga dörren och se till att inga kattungar sprang ut, säger Caroline Pettersson.
– Man känner sig väldigt liten. Vargar är ju inget som jag är van vid, fortsätter hon.
Här på Vena gård bedrivs bland annat hästavel och stallet huserar nio hästar, varav ett föl. Här finns även hundar, katter och ett ständigt flöde av människor.
– Det är just att den är så orädd som gör det hela obehagligt. Att den kom så nära.
Tankarna som for i huvudet när vargen passerade några meter ifrån henne var blandade.
– Just då var jag mest orolig för katterna jag hade därinne. Samtidigt måste jag erkänna att jag blev fascinerad eftersom det är ett vackert djur. Men oro absolut, över att den är så obrydd över att det är bebyggelse och att det luktar människa.
Caroline Pettersson beskriver att oron kommit tillsammans med de angrepp och observationer som gjorts i trakterna de senaste månaderna. För henne skulle kostnaden för ett rovdjursavvisande stängsel, som ofta lyfts fram i vargdebatten och förespråkas av länsstyrelsen, sticka iväg rejält.
– Det är inte genomförbart. Ska jag ha så säkra staket som man kan ha så skulle det kosta mig flera hundra tusen och jag vet inte vem som ska finansiera det. För det är inte min varg som jag ska försöka stänga bort.
Carola Åberg, som driver Lund Mansion's Hundcenter & Pensionat, har tillstånd att ha hand om 40 hundar och 22 katter. För henne har vargens närvaro lett till viss anpassning av verksamheten. När mörkret faller blir det inte längre några skogspromenader för hundarna.
– Man tar rastgården istället om det behovet uppstår. Man har aldrig tidigare behövt oroa sig för varg, men det gör jag nu. Eftersom jag har det ansvar som jag har, över mina kunders bästa vänner... Det är ju ett jätteansvar, säger hon.