Gåfotbollen i Söderköping är öppet för alla, oavsett om man har fotbollsbakgrund eller inte
Nog finns elden där fortfarande även om den kanske brinner i lite mer kontrollerande former nu men tugget och gliringarna är de samma.
– I början fick vi lite skador men nu har vi lugnat oss lite så det går bra. Nu vet vi hur vi ska göra, säger initiativtagaren Bosse Ottosson.
Gåfotbollen har fått fäste i Söderköping.
– Vi var några stycken som snackade om vad vi skulle hitta på för att få lite motion. Jag hade hört talas om gåfotboll och föreslog det. Då var det bara jag som tyckte det men jag fixade det och sedan i våras kör vi en gång i veckan, säger Bosse Ottosson.
– De flesta av oss är gamla Ramunderspelare så vi kallar oss Ramunders minne nu, skrattar han.
I gänget som träffas på onsdagsförmiddagarna finns ett och annat känt ansikte från lokalfotbollen genom åren men också helt nya som inte har någon egentlig fotbollsbakgrund. Alla är lika välkomna.
Elisabet Petersson är en av dem.
– Jag hade läst om gåfotboll. Senast jag spelade fotboll var jag i 20-årsåldern när jag läste i Lund men jag tänkte att jag går dit och kollar. Jag tänkte att gå kan jag ju. I vanliga fall tar jag promenader varje dag men det här blir något extra. Det blir mer spännande, säger hon.
Just vid vårt besök på Kreatursvallen är hon ensam kvinna.
– Det här är roligt för kvinnor också. Jag vill gärna ha med fler kvinnor. Jag känner mig lite ensam ibland, säger Elisabet Petersson.
Vad är det bästa med gåfotboll?
– Det är samvaron och det här att man måste gå fort. Man får inte springa. Det kan vara svårt att låta bli men nu har vi spelat lite så vi har lärt oss. Sen har vi bestämt att alla i laget måste vara över halva plan när vi ska göra mål, då blir det extra motion.
"Vad vi ska göra i vinter? Vi ska väl gå mycket om inte annat. När vi var yngre många av oss körde vi trapporna uppför Ramunderberget med en på ryggen men nu tänkte jag att vi kan gå utan nån på ryggen. Det håller konditionen uppe, säger Bosse Ottosson, initiativtagare till gåfotbollen i Söderköping.
Från Svenska fotbollsförbundet jobbar man medvetet för att gåfotbollen ska växa. Anders Bengtsson är förbundets ambassadör för gåfotbollen i Östergötland.
– Det finns flera anledningar. De första är att alla ska kunna röra sig längre i livet och må bra. Det handlar om folkhälsa och friskvård. Sen är det också en väldigt viktig social faktor. Sen är nästan den viktigaste grejen för mig en ren och skär föreningsutveckling. Om en förening får igång en sådan här verksamhet innebär det att de kan få fler medlemmar och fler som kan engagerar sig i verksamheten, säger Anders Bengtsson.
Det går att spela fotboll gående. Svenska Fotbollförbundet ser det som ett utmärkt sätt att främja friskvård och folkhälsa.
Något organiserat seriespel finns i dagsläget inte i Östergötland och det är inte heller prioriterat, menar han.
– Att man ordnar matcher mot grannklubben ibland är ju helt okej. Vissa distrikt, som Skåne och Stockholm, har dragit iväg och kör seriespel men jag är rädd för att vi skapar en ny form av utslagning om vi blir alltför resultatfixerade. Friskvård, social samvaro och glädje är honnörsorden för mig när det gäller etableringen av gåfotboll, säger Anders Bengtsson.
En gång i veckan samlas entusiasterna och spelar gåfotboll på Kreatursvallen i Söderköping.
Hos gänget i Söderköping lever de i alla fall upp till de honnörsorden när spelet böljar fram och tillbaka på planen. Och lika viktigt som själva träningspasset och matchen är det som väntar efteråt.
– Fikat är det viktigaste. Kyrkan öppnar åt oss i sina lokaler och fixar mackor. Det är det bästa, skriv det, säger Bosse Ottosson.
Ok, härmed framfört. Bollen är fortfarande rund och allt kan fortfarande hända. Oavsett ålder.