Ingeborg Träben har en verklig förlaga i en kvinna som levde på Hospitalet på andra sidan Storån.
Den som har gått förbi Skvallertorget i stadens Drothemskvarter på sistone har kanske hajat till – modellerna är verklighetstrogna.
– Det är första gången som jag har använt den här tekniken, säger modellmakaren Cathrine Abrahamsson, som annars arbetat mycket för Medeltidsmuseet i Stockholm.
Mänskliga modeller med autentiska klädesdräkter används till gjutformarna. De har penslats med silikon och med hjälp av alginat – ett material som används vid tandavgjutningar – har händer och fötter återskapats ner till varje por.
Omkring 1 200 arbetstimmar har modellmakaren Cathrine Abrahamsson lagt ner.
Cathrine Abrahamsson uppskattar att hon lagt ner ungefär 1 200 arbetstimmar sammanlagt. Att göra former som går att dela på rätt sätt har varit en utmaning.
– Det har gått åt jättemycket tankekraft, säger hon med ett skratt.
Torstens radband är baserat på en verklig förlaga från Söderköping.
Området kring Skvallertorget har varit betydelsefullt för Söderköping genom historien, berättar Monica Stangel Löfvall, som är intendent på kultur- och fritidsförvaltningen.
– Här fanns ett franciskanerkonvent i början på 1200-talet, som verkade i 300 år, säger hon.
"Här fanns ett franciskanerkonvent i början på 1200-talet, som verkade i 300 år", säger Monica Stangel Löfvall, intendent på Kultur- och fritidsförvaltningen.
Och på andra sidan Storån fanns en gång ett hospital, en slags vårdanstalt där ett hundratal personer bodde.
– Vi har velat uppmärksamma detta, men hur visar man något som inte syns?
Modellmakaren Cathrine Abrahamsson har tidigare arbetat mycket med Medeltidsmuseet i Stockholm.
De spånade. Kunde man gräva upp gatan och sätta in ett genomskinligt "golv"? Eller skapa modeller av byggnaderna så som de såg ut?
– Men ett "gathål" skulle inte fungera praktiskt och en modell riskerar att bli historiskt inkorrekt, säger Monica Stangel Löfvall.
– Vi landade i att förmedla en känsla i stället.
Monica Stangel Löfvall, Sandra Sandborg Johansen och Johanna Hellstrand på plats vid den nya installationen.
Båda figurerna har verkliga förlagor från Söderköpings historia. Torsten ska ha undervisat på klostret, medan Ingeborg hamnade på hospitalet efter att ha blivit av med ena benet.
Med ett knapptryck kan besökare lyssna på ett samtal mellan dem, skrivet av författaren Susanna Lönnqvist.
– De kanske inte riktigt förstår varandra alltid, men de berättar om sina liv. Och om livet och döden, säger Monica Stangel Löfvall.
Kostnaden för installationen har uppgått till 400 000 kronor.
– Vi har inget kommunalt museum i Söderköping, utan vi jobbar med att gestalta i stadsmiljön i stället, säger Johanna Hellstrand, kultur- och fritidschef.
– Det här är ett helt unikt tillskott.
"Staden blir mer attraktiv för besökare, men det är också ett sätt att ge kunskap till Söderköpingsborna" säger kultursekreteraren Sandra Sandborg Johansen.
– Staden blir mer attraktiv för besökare, men detta är också ett sätt att ge kunskap till Söderköpingsborna, säger kultursekreteraren Sandra Sandborg Johansen.
(Red:s anmärkning: På Söderköpings stadshistoriska museum, som inte är kommunalt utan drivs av föreningen S:t Ragnhilds Gille, finns mer information om stadens medeltida historia sommartid.)