Cirka 11 000 kilometer har Niklas Hedenström färdats från Söderköping till Goa. Han har åkt buss och liftat sigfram genom Tyskland, Slovakien, Ungern, Serbien, Bulgarien, Turkiet och Iran.
Fram till gränsen till Iran går det relativt smärtfritt. Över Pakistan får inte privatpersoner färdas på egen hand.
– Där ordnar man militäreskort i bepansrade fordon. Överfall av banditgäng men också talibaner händer, säger Niklas.
I Pakistan får resenären skriva på papper att man gör resan på egen risk och att staten inte garanterar ens säkerhet. Men trots oroligheterna i flera av de länder Niklas passerat känner han sig trygg.
– Jag har aldrig råkat illa ut, inte ens minsta försök till rån. Jag är rätt lugn och ödmjuk och då går det mesta bra. Det kan vara krig i ett land, men som turist märker du ingenting.
Då Niklas Hedenström rest vägen till Indien åtta gånger har han också lärt känna människor på vägen.
– ”Hej”, säger de, kommer du igen. I Iran och Pakistan blir jag ofta inbjuden, de kommer fram och frågar om jag har någonstans att sova eller har något att äta. Det skulle nog aldrig hända i Sverige, säger han.
Längs vägen sover han hos bekanta eller på hostel, men också under bar himmel. Nytt för denna resa var att passera Ukraina, Armenien och Georgien, som han beskriver som vackra länder. En upplevelse som fastnat var att se berget Ararat och vallmofälten nedanför.
Han kallar sig ”overlander”, långresenär, och är relativt ensam om att ta sig fram på detta sätt.
– Förr var det kult att ta landvägen. Förr tog många vägen som kallades The hippie trail, via Sidenvägen. Det var på 60- och 70-talet.
Den första resan gjorde Niklas under mitten av 80-talet. Det var av en slump som han träffade på en gammal vän som skulle ut och resa på Transibiriska järnvägen. Han hakade på och sa upp sig från sitt jobb.
– Då hade jag inte varit utanför Norden. Mötet med henne öppnade upp resevärlden. Det stakade ut en helt ny väg, en helt ny upptäckt.
Om den första resan har Niklas skrivit boken På klassiska Royal Endfield – från Sverige till Indien. Han har också gjort flera resor till Ghana. I maj kom han hem från Indien. I Indien köpte han en bil, en Mahindra, som han åkte hem med. Nu ska han jobba som lärare och spara till nästa resa. Han hoppas läget lugnar ned sig på Afrikas horn och att det blir nästa destination.
– Jag vill göra de här resorna med så få medel som möjligt. Jag har ingen karta, ingen kompass eller klocka. Med solens hjälp klarar jag mig bra.
Tjusningen är inte bara enkelheten utan också naturupplevelserna och nya vänner. I Indien firade Niklas sin 50-årsdag med 150 gäster.
– Våra liv här är fixerade vid prylar och avancerade system. Jag vill ha det där enkla som mina föräldrar hade det. Många av de länderna lever i den andan, det är ett annat familjeliv, alla är tillsammans och det är trevligt att uppleva den tiden.