Berättelsen om hur Magnus Muhr fick ge ut en fotobok på sju språk, bli omtalat i världspressen och få bokförlagen att buda över varandra är smått osannolik.
– Första bilden jag tog var på en fest när jag var uttråkad och lite full. Jag hittade en död fluga som jag lade på ett papper, ritade armar och ben på den och fotade av. Kompisarna tyckte den var kul och sa åt mig att lägga ut den på nätet, säger Magnus.
Det gjorde han, men det var först flera år senare som det skulle explodera. Han hade börjat arbeta som fotograf och lade ut 15 flugbilder på en fotosida.
– Det blev succé. Mycket större än jag kunde ana.
Någon tog hans bilder och lade ut på USA:s största humorsajt (vilket egentligen är olagligt, men i det här fallet ledde till något bra) och veckan efter hade han ett mejl från en reporter där som luskat ut vem fotografen var. Strax därefter hörde ett bokförlag av sig och ville ge ut hans bilder.
– Jag tänkte efter en sekund, sen sa jag ja.
Det var 2010 och Magnus kunde inte ana vad han hade gett sig in på. Boken gavs ut i sju olika länder, bland annat i Korea, där bilderna även fått korta texter. Samma år utsågs boken till Årets julklapp på Harrod's i London.
– Det var helt galet! Jag fick åka runt på utställningar, boksigneringar och ge autografer. Min pappa var min manager under flera år, utan honom hade jag aldrig klarat mig. Det kunde ramla in 20 mejl per dag med olika förfrågningar. Och faktiskt får jag mejl om det då och då än idag.
– Jag kände inte Magnus då så det känns ju jättekonstigt. Det är ju bara Magnus, säger Jessica.
Jag träffar paret i studion som tidigare var Fotoresurs och som nu målats om, öppnats upp och blivit till Muhrfoto. I en del av lokalen har de hängt en liten utställning. Där hänger Magnus porträtt och Jessicas fotokonst.
– Jag använder mina egna bilder, ibland Magnus bilder och ibland från en bildbank som jag sen bearbetar till fotokonst, säger Jessica.
För henne började fotointresset på allvar när hon träffade Magnus för två år sen.
– Det öppnade sig en helt ny värld för mig. Och när jag tycker något är kul kan jag sitta dag och natt med det, säger hon.
Nu jobbar de ofta tillsammans vid plåtningar.
– Det är guld värt, speciellt när vi funkar så bra ihop, säger Magnus.
Paret träffades via Instagram och efter första mötet slog kärleken ner som en bomb. Magnus, som då bodde i Karlskoga, hade inga planer på att flytta men det dröjde inte länge förrän besöken i Söderköping blev allt längre.
– Till slut hade jag alla grejer här och bara jobbade och sov i Karlskoga. I somras flyttade jag hit.
När erbjudandet om att ta över fotostudion kom var valet självklart. Magnus har fram till nu haft en deltidsanställning som vårdare inom psykiatrin men tog steget till att satsa heltid på fotografyrket.
– Det är lite läskigt och jag kan sakna tryggheten, samtidigt är det här en dröm och en chans som inte kommer åter.
Jessica jobbar kvar på en deltidstjänst inom äldreomsorgen men lägger övrig tid på företaget som fotar åt både företag och privatkunder. Att Söderköping är en liten stad, där handeln i centrum har det kämpigt, är ingenting som skrämmer dem.
– Nej, vi tror att efterfrågan finns, säger Magnus.
Att unna sig själv "modellbilder" har blivit allt vanligare och bröllop och barn är typiska saker som folk vill dokumentera.
– Och vi begränsar oss inte till Söderköping utan sträcker oss till både Norrköping och Linköping. Samtidigt finns både barn, gravida och familjer här och vi hoppas och tror att de vill gagna det lokala, säger Jessica.