Det är tisdagsförmiddag på Birgittagatan i Söderköping och Magnus Hägg och kollegan Tony Andersson har varit på jobbet sen klockan 6. Från klockan 6.30 får de börja tömma tunnorna.
– Vi är alltid två och två och hjälps åt i innerstaden. Idag är det 757 soptunnor som ska tömmas, på två bilar och fyra personer, säger Magnus Hägg.
– Personligen tycker jag mer om att köra på landsbygden för då får man lite avbrott. Här blir det väldigt intensivt, säger han och kör fram några meter till nästa villa.
Det är snart ett år sen som Söderköpings kommun införde flerfackskärl som gör att invånarna själva sköter sorteringen av soporna. Samtidigt köpte Renall, entreprenören som kör kommunens sopor, två nya sopbilar som kan ta hand om det sorterade avfallet. En del kunder har varit skeptiska och tror att soporna ändå blandas i bilen.
– En del säger också att vi bara kör allt till Gärstadverken, fast det ser ut som om vi sorterar i bilen. Men när vi tömmer bilen på Hjälmsborg öppnar vi varje fack för sig och tömmer i åtta olika containrar, säger Magnus.
Även om folk nu har vant sig vid systemet, och många lovordar det, så finns det vissa problem. Till exempel får barnfamiljer ofta fullt i plastkärlet.
– Om man har mer sopor än vad man får i så får man själv köra det till en återvinningsstation. En del försöker med att ställa ut en påse extra, men vårt uppdrag är att tömma tunnor. Är man snäll en gång så kan en del sätta det i system, och då blir vi aldrig klara, säger Magnus.
Samtidigt har han förståelse för att folk tycker att de betalar för en tjänst och därmed vill få allt sitt skräp hämtat.
Jobbet som "sopgubbe", eller renhållningsarbetare om man ska vara korrekt, har han haft i två år. Han gillar att han får vara ute mycket och att det finns ett bra kamratskap. Nackdelen är att det är fysiskt krävande, med många i och urstigningar ur lastbilen.
Men lukten då?
– Ja, på sommaren kan det bli mycket i det brännbara och matavfallet. Då rinner det "gojs" ur facken och vita små fluglarver finns i varenda tunna. Det är väl det som är äckligast, men man vänjer sig.
Vad kan folk göra för att underlätta ert arbete?
– Det är att ställa tunnorna med handtaget utåt. Om de står åt fel håll får vi göra en vridning som blir en onödig påfrestning på kroppen. Ska man vända på 400 tunnor varje dag, då är man snart förstörd i armarna, säger Magnus.
– Men många sköter det jättebra.