Med kant och fyrkantsstav under sargen hålls mördarsniglarna borta. I de upphöjda rabatterna frodas sallad, morötter, jordgubbar, rabarber, röda vinbär, majs, smultron och en hel del annat.
När makarna byggde huset vid Göta Kanal sommaren 1991 tvingades de ta hand om en minst sagt vildvuxen tomt. Runt 100 granar höggs ned och enormt mycket sly togs bort.
– Ganska snart insåg vi också att vi blivit stenrika, skrattar Ingegerd. Det var sten precis överallt, riktiga bumlingar, några huggna på en eller flera sidor. Det visade sig att många av dem kom från kanalbygget, tydligen hade man en upplagsplats här. Att forsla bort dem skulle kosta åtskilliga tusenlappar så vi behöll allt. Villkoren här har fått utforma tomten. Man kan säga att den är sin egen arkitekt.
I stället för att se stenarna som ett hinder har paret dragit nytta av dem – då tomten är närmast ingärdad av sten. Bland annat en 34 meter lång och två meter hög terrassering ut mot vägen. Och med hjälp av en grävskopa har de bakom huset anlagt ett stenblocksparti som går under namnet ”Klippiga bergen” med ett vattenfall och en bäck.
Fiskdammen de anlagt är gjuten och har natursten på botten.
– Det är både inspirerande, roligt och en stor utmaning att skapa något fint med alla stenar. Nackdelen är att det kan vara svårt att klättra och klänga runt på stenblocken. Och ibland drar man sig nästan för att sätta spaden i jorden med risk att stöta på en bumling som inte går att flytta. Därför har vi satsat på en hel del upphöjda rabatter.
Bryggan är en av nio platser att sitta på runtom i trädgården och inte heller där har Edmans tagit sig vatten över huvudet. Hasse ligger bakom både bäcken, muren och trädäcket.
Spett, garagedomkraft, block och talja, stege eller trefot är ovärderliga verktyg på en stenrik tomt.
– Det går att flytta avsevärt större stenar än man tror... Men var försiktig – arbeta aldrig ensam vid förflyttning av stora stenar. Att ta hjälp av en grävskopa – där den kommer fram – är inte så dumt det heller.
I många fall där bumlingarna varit för stora för att flytta i väg, har paret i stället integrerat dem i en mur med knäcksten eller natursten.
– Upp mot granntomten har vi flera sådana och där använder vi ”bara” garagedomkrafter. Talja, block och stege använder vi för stenar vi faktiskt kan flytta när vi väl fått upp dem, de väger upp emot 500-600 kilo. I avdelningen ”Hängande trädgården” har vi integrerat oflyttbara stenar med en mur.
Taklök i en liten skreva, det räcker med ett par matskedar jord för att den ska klara sig att växa. Den blå murklockan trivs i springor mellan stenarna. Båda växterna klarar stark sol och torra förhållanden.
Stenarna håller värmen så pass att de bidragit till ett bättre odlingsklimat.
– Runt dessa har vi växtzon två i stenblockspartierna, i jämförelse mot tre på stora delar av övriga trädgården. Det innebär att vi kan plantera växter som normalt sett inte skulle fungera här, framhåller hon. Både gul perukbuske, svart ormskägg och japansk trädpion har klarat sig bra.
En annan fördel är odlingsöarna som uppstår bland de olika partierna.
– Det är enkelt att sätta in exempelvis rhododendron på en plätt, trots att det kräver en annan form av jord. Med stenar emellan går ju inte de olika jordarna ihop.
Man kan även dra nytta av att framhäva de vackraste stenarna.
– Välj växter som tar upp stenarnas färg – till exempel violkungsljus eller Weigela Monet mot rosa granit, röd alunrot mot röd granit eller blå perovskia mot mörkgrå granit.
Kransveronikan i mitten har härliga bladverk. Den trivs i sol eller halvskugga i väldränerad, lätt fuktig jord. Bakom tar sig klätterhortensian uppåt mot väggen och längst fram pryder en gul nunneört rabatten.
Paret har döpt tomten själva – och det är inte särskilt svårt att lista ut vad som fick ligga till grund för namnet: Villa Stenhägne, efter välkända Stonehenge.
– En liten variant av det i alla fall (ha, ha). Kvinnan på Lantmäteriet tyckte att det var jättekul med ett nytt namn, för det fanns ingen annan plats i Sverige som hette så när vi registrerade vårt namn. En av våra döttrar provade att skicka ett vykort enbart adresserat ”Mamma, Villa Stenhägne” ett tag efteråt och det kom faktiskt fram…
Trappa upp mot övre delen av trädgården, som Hans har byggt och de kallar blå trappan med tanke på blommorna som växer där. Den blå murklockan tål torka bra – liksom Måbärshäcken ovanför.
Den gulbladiga perukbusken i mitten är en av flera ovanliga rariteter, som klarar sig i Edmans trädgård tack vare det varmare odlingsklimatet kring stenarna.
Ingegerd älskar att skapa och har antagligen ärvt det konstnärliga från sin mormor, som också tyckte mycket om att pyssla i trädgården.
– Jag tänker mycket kombinationer och skönhetsvärde. Trädgården ska vara vacker året runt och i vilket väder som helst – stenarna är som vackrast när det regnar. Blommor och växter ska passa tillsammans och fungerar det inte får man flytta runt lite. Man ska se de flesta rabatterna även inifrån huset.
– Min fru är designern, jag är bara en inhyrd arbetare som gör som hon säger, skrattar maken Hans.
– Utan Hans tekniska kunnande och kluriga lösningar skulle inte trädgården vara vad den är i dag, kontrar Ingegerd snabbt. Hasse har en stor del, även om jag brukar välja växter. Men vi har många livliga diskussioner kring utformning av uteplatser, murar och vattenfall.
