"Man måste orka stå ut och våga söka hjälp då man mår dåligt. Fast man inte tror det när man är i sina mörkaste stunder så kommer det att bli bättre, jag vet det", säger Jonathan Öhlund.
Gymnasietiden blev inte som Jonathan Öhlund tänkt sig, utan kantades av stress och panikattacker. Något som han försökte dölja i det längsta, men som hans mentor Annica Claar på Nyströmska såg igenom.
– Jag märkte att något inte stämde. Jonathan var mindre glad och blev negativ, han pendlade mycket i vikt och gick ner så mycket att det inte var mycket kvar av honom. Jag förstod att han mådde riktigt dåligt, säger hon.
Jonathan Öhlund har alltid varit en högpresterande elev med de högsta betygen. Engagerad i skolan och på fritiden. Men från att ha varit en glad kille växte irritationen och han blev lätt arg.
– Jag förstod ju inte vad det var, men det var så smärtsamt att jag inte stod ut. Jag var fast i en mörk bubbla och kunde inte ta mig ur den, säger han.
Hemma var han den irriterade tonåringen som snabbt går in på sitt rum och vill vara ifred. Därför tog det lång tid innan föräldrarna förstod att något var fel. Jonathan hade sin mentor Annica att anförtro sig till.
– Jag vet inte vad jag hade gjort om inte hon fanns. Det var henne jag ringde eller messade när som helst på dygnet. Hon fanns alltid där. Även om hon var jäkligt jobbig och inte ville samma sak som jag så var det till Annica som jag kunde gå.
Jonathan ville samtidigt plugga snabbt och effektivt, gärna mer än studieplanen.
– Men Annica försökte få mig att ta det lugnare och förklarade att om det tar tvärnit så kommer det att ta mycket längre tid.
– Om jag hade gått på en annan skola, en stor skola, så tror jag inte att någon hade sett mig på samma sätt. Nyströmska-andan, den finns verkligen. Vi är inte bara elever utan lärarna ser människan bakom eleven.
För Jonathan Öhlund var det helt avgörande att han hade Annica Claar som mentor på Nyströmska skolan. Hon såg honom och uppfattade mycket tidigare än han själv att något inte var bra. "Jag märkte att något inte stämde", säger hon.
Pandemin påverkade hans gymnasieår och i långa perioder var det studier i hemmet. Det var tufft för Jonathan även då de gick tillbaka till skolan – han fick panikattacker och märkte att han inte var sig själv.
– Allt var stökigt runt mig. Min bil, mitt rum och även jag själv. Till slut orkade jag inte ens raka mig. Jag fick irritationsutbrott och ibland grät jag bara.
– Till slut var det Annica som ”tvingade” mig att ta läkarkontakt och sa till mig att jag måste berätta för mina föräldrar. Då hade det gått mycket längre. Jag var inne i en depression, även om jag inte insåg det.
"Jonathan var mindre glad och blev negativ, han pendlade mycket i vikt och gick ner så mycket att det inte var mycket kvar av honom. Jag förstod att han mådde riktigt dåligt", säger hans mentor Annica Claar, lärare på Nyströmska skolan.
Det var också då som Jonathans mamma städade hans rum och hittade hans avskedsbrev.
– Jag var på väg att ta självmord en gång tidigare, men stoppade mig då jag tänkte att det skulle skapa så många frågetecken. Då skrev jag avskedsbrevet. När mamma hittade det så kontaktade hon Annica direkt och jag åkte akut till läkare.
Hösten 2021, under sista gymnasieåret, blev Jonathan sjukskriven från skolan.
– Jag var väldigt upprörd då, det här ville jag absolut inte. Jag fick medicin och skulle vila. När det gått ett par veckor slog det om helt. Jag var så trött och kunde sova hela dagarna. Det gick inte mer, jag orkade ingenting.
5 december 2021 gjorde han slag i saken. En natt då han var ensam hemma försökte han att ta sitt liv.
– Som tur var kände min kompis på sig att något var fel. Långt efter midnatt kom han hem till mig och hittade mig. Han räddade mig. Det var ju inte så att jag inte ville leva, men känslan av att inte stå ut blev för stark. Den gick inte att ta sig ur. Jag blev fast i den och mörkret.
På sjukhuset lyckades de att rädda Jonathan och sakta återgick han sen även mentalt till livet. Han tog studenten tillsammans med sina kamrater, men fick sen plugga extra under sommaren. På studenternas middag med lärarna vågade han hålla tal där han var öppen med allt som hänt.
– Man måste orka stå ut och våga söka hjälp då man mår dåligt. Fast man inte tror det när man är i sina mörkaste stunder så kommer det att bli bättre.
Livet har gått vidare. I dag behöver Jonathan inte ta någon medicin och han jobbar på en bank i Stockholm som finansiell rådgivare. Men han blev orolig när han hörde om de planerade nedskärningarna.
– Jag kände verkligen hur jag var tvungen att få berätta min historia, när jag läste att kommunen ville stänga ner samhälls- och ekonomiprogrammen. Jag blev helt förtvivlad, säger han.
– Min historia visar på hur skolan har obeskrivligt engagerade lärare, där varje elev också är en invid som skolan bryr sig om. Jag tror inte jag skulle ha klarat av skolan, och kanske inte ens livet, om jag hade gått på en annan skola än Nyströmska.
För Jonathan Öhlund blev inte gymnasietiden som han planerat. Livet blev ett mörker med panikattacker och ett självmordsförsök. Men han är tacksam över att ha valt Nyströmska skolan. "Om jag hade gått på en annan skola, en stor skola, så tror jag inte att någon hade sett mig på samma sätt. Då vet jag inte hur det blivit", säger han.