Nina Mårdfelt hemma i trädgården vid huset i Söderköping.
På tomten till huset i Söderköping, där Nina Mårdfelt bott med sin man sen 2007, frodas växtligheten. Morötter, rödbetor och kryddväxter i ordnade rader, och ett växthus med tomater, chili och paprika blandas med mer vildvuxna inslag. En del av tomten har sparats till en mini-äng där humlor och bin kan hämta sin näring.
– Vi bodde i Upplands Väsby men ville bort från tunnelbanor och pendeltåg, därför hamnade vi här i farmor och farfars gamla hus och det har vi inte ångrat en sekund. Det är inte varje dag man åker till Ikea så det behöver man inte vara granne med, men skogen vill jag ha som granne, säger Nina Mårdfelt.
För Nina handlar friluftslivet om allt från att gå på tur i fjällen eller paddla kajak i den östgötska skärgården till att ta med sig matsäck och äta kvällsmat på Ramunderberget.
En del av gräsmattan på tomten har blivit en sommaräng.
– Det mest avancerade jag gjort i paddel-väg är när jag paddlade tre veckor vid Chichagof Island i sydöstra Alaska, som är ett av världens björntätaste områden. Vi var där i juli när laxen vandrar upp i floderna för att föröka sig, så björnarna hade mat och vi såg dem varje dag. Det närmaste vi kom var fem meter och en gång var en björnhona med två ungar bara tio meter bort.
Hade ni vapen med er för att kunna försvara er om björnarna skulle attackera?
– Bara en av oss åtta som var med på turen kunde hantera ett vapen så det skulle bara blivit farligare om man skulle skadeskjutit en björn. Vi hade en nödraketspistol med oss för att kunna skrämma dem, men den behövde vi inte använda. Jag fick aldrig björnfrossa, det handlar om att bete sig respektfullt och inte överraska dem.
Ninas stora intresse för friluftsliv kommer från när hon i högstadiet följde med några kompisar på kanothajk i Mälaren. Hon kände direkt att det var hennes grej, och har sen dess fortsatt.
– Året innan jag träffade min man sov jag någonstans mellan 100 och 150 nätter utomhus. Jag sov i tält, i vindskydd eller under bar himmel och kunde sätta väckarklockan där för att sedan gå till jobbet direkt från skogen.
Hennes intresse för naturen skapade också ett stort miljöintresse. Hon studerade kemi vid Umeå Universitet men hamnade efter examen i skolans värld. Hälften av tiden fortbildade hon lärare inom den kommunala skolan i Upplands Väsby, om hur man i praktiken håller undervisning utomhus. Den andra hälften av tiden hade hon egna lektioner med elever.
Bilder på knoppar som Nina Mårdfelt skapat i syfte att lära barn och ungdomar hur olika träds knoppar ser ut.
– Det är viktigt med natur- och miljöundervisning. Det är ingen idé att stå på barrikaderna och protestera, förändring kommer genom kunskap. Förstår man varför man ska sopsortera gör man det. Har man förståelse för att man måste ha respekt för allt som lever kommer så mycket annat av sig självt.
Även i Nina Mårdfelts måleri syns intresset för naturen. Hennes målningar föreställer oftast djur, landskap och ibland växter. Hon har skapat bilder sen hon var barn men det var först för tio år sedan hon började måla mer regelbundet. Då startade hon, tillsammans med konstnärskollegan Gunilla Svärd, Söderköpingsmålarna. En grupp av amatörkonstnärer som träffas två gånger i veckan för att måla tillsammans.
Några av Ninas målningar i paret Mårdfelts vardagsrum.
– Målandet är en ganska ensam sysselsättning därför är det fantastiskt med Söderköpingsmålarna. Vi ger ärlig feedback till varandra så man utvecklas verkligen. Alla målar i olika stilar, det är inspirerande. Det är som en syjunta fast vi målar.
Hur har ditt eget måleri utvecklats av att måla tillsammans med andra?
– Jag försöker måla mindre noggrant genom att måla snabbare och friare. Det är lätt att fastna i detaljer och bara avbilda, då blir det lätt överarbetat och faller platt. Det blir mer liv och rörelse i bilden om den inte är perfekt. Jag vill måla realistiskt men inte med den smalaste penseln.
Nina Mårdfelt målar ofta med stor detaljrikedom.
När gruppen startade var de bara fyra som målade tillsammans, med det växte fort och precis innan pandemin slog till var det mellan 15 och 20 personer. Nu är de bara fem som kommit igång efter att restriktionerna är borta, men till hösten kommer det bli fler som hänger med när de träffas i bildsalen på Nyströmska skolan, förutspår Nina Mårdfelt. Medelåldern är hög, men det finns även högstadie- och gymnasieungdomar i gruppen.
– Vi har målandet gemensamt och det förenar oss. Det är blandning av folk, någon är jurist, en annan pensionerad polis eller jobbar på LSS-boende och så har vi studenter. Det är skitsamma vilket – vi målar, fikar och har väldigt kul, säger Nina Mårdfelt.