Lovisa Lesse på hennes gård i Dyhult.
Till skillnad från hennes serier och illustrationer är Lovisa Lesses namn inte något som ekar bekant för de flesta. Hon är tecknaren bakom de senaste drygt 50 Suneböcker, kultserien De tre vännerna och Jerrry och hennes eget aktuella UR-projekt Uppfinnar-Johanna.
Sedan 13 år tillbaka är hon bosatt strax utanför Söderköping och från ritbordet i Dyhult tog hon 2019 upp taktpinnen för ännu en institution inom svensk barnkultur. Äran att teckna Pelle Svanslös föll hela 80 år efter första boksläppet på Lovisa Lesse.
– Äldre barnböcker kan vara rätt träiga och stereotypa, men jag tycker Pelle Svanslös verkligen håller. Jag gillar det verkligen, intygar hon.
Redan innan hon tog över jobbet som heltidstecknare för Pelle Svanslös, färglade hon flera böcker under tiden Ingrid Flygare stod för illustrationerna.
De nyutkomna böckerna är både fristående och löst baserade på orginalserien skriven av Gösta Knutsson. Som tecknare måste hon däremot förhålla sig till karaktärdesignen så som den frammålades till Pelle Svanslös-filmen från 1981.
Men att ta vid som illustratör för en bejublad barnserie återfunnen i mångas hjärtan är allt annat en ett kravlöst uppdrag.
– Jag är ju spöktecknare, ingen ska se att det är en ny illustratör. Men det är också jätteroligt för att det är ett sätt att lära sig nya saker, sedan får den nya stilen inte ligga för långt ifrån sin egen, jag skulle inte kunna rita Star Wars exempelvis, så det är en viss utmaning med Pelle Svanslös för det är inte helt som min egen stil.
På Lovisa Lesses gård är det lätt att förirra sig. Där finns kacklande Kindahöns, en gul, diselosande traktor på uppfarten och en glittrande guldfiskdamm. En uppsjö av det mesta förutom andra människor.
– Det är väldigt kul att jobba med någonting många känner till, när någon frågar vad man gör så har de flesta en relation till det. Det är ju annars ett ensamt jobb som tecknare, man träffar få människor och sitter på sin kammare.
Eftersom Lovisa Lesse själv håller karaktärernas stil högt och personligen inte har någon relation från sin egen barndom till Pelle Svanlsös, är hon särskilt noggrann med att slaviskt följa karaktärsdesignen och inte göra några utsvävningar.
Utöver en damm med guldfisk finns på gården kindahöns och hälsingefår, två raser hon har som en del i ett genprojekt.
Men ifall hon framöver skulle få fria händer eller drömma fritt om att förändra illustrationerna ligger svaret ändå nära till hands.
– Ja, människorna. De tycker jag är ganska fula, men katterna är jättesöta, säger hon och sprider ett stort skratt över hela gården.