Kim Johansson skrev en bok under en kväll som är baserad på hennes söners favoritgosedjur. "När jag kom ut från barnens rum satt sambon och väntade på mig för att vi skulle titta på film men jag sa att jag måste skriva ner historien och att han inte fick prata med mig förrän jag var färdig", säger Kim.
Kim Johansson beskriver sig själv som "inte är skitbra på en sak, men ganska bra på mycket". Hon tycker om att sjunga och dansa, hon syr och tecknar.
Skrivandet har dock alltid varit hennes största intresse och det har varit med henne så länge hon kan minnas. Hon misstänker att det kommer från att hon alltid varit en bokmal, precis som flera andra i hennes familj.
– Mormor och morfar, min farmor, min mamma och pappa – alla är läshuvuden. Men just morfar har även alltid hittat på egna texter och visor och läst mycket, säger Kim som sitter vid matsalsbordet hemma i villan i Östra Ryd.
Hon ärvde sin morfars berättartalang. Det har varit väldigt uppskattat av hennes barn för hon sitter ofta och hittar på visor och sagor till dem. En kväll när hon skulle lägga sina två äldsta söner bad dem henne att hitta på en historia baserad på deras favoritgosedjur: Nioårige Hugos giraff Putte och tioårige Olivers elefant Mammut.
– Okej, jag försöker, svarade jag. Sen blev det bara så att historien byggdes på, det var som att den läste sig själv. När jag kom ut från barnens rum satt sambon och väntade på mig för att vi skulle titta på film, men jag sa att jag måste skriva ner historien och att han inte fick prata med mig förrän jag var färdig, skrattar Kim.
Hugo, 9 år, med sin giraff Putte och brodern Oliver, 10 år, tillsammans med sin elefant Mammut.
Hon satte sig direkt vid datorn för att skriva ner det hon precis berättat för barnen och blev färdig samma kväll med berättelsen. Resultatet blev boken "Putte och Mammut och krysset på himlen".
Kim Johansson har sitt eget skrivbord i vardagsrummet där hon ofta sitter och skriver.
Hennes söner ville direkt att boken skulle skickas till ett förlag så att den skulle få bilder, men det tog ett tag innan Kim hade samlat tillräckligt med mod för att skicka in den någonstans.
– Jag kände att vad har jag att förlora? Det värsta som kan hända är att man får ett nej.
Till en början fick Kim nej från flera förlag, men hon gav inte upp utan fortsatte att göra nya försök. Samtidigt med att försöka få första boken publicerad skrev hon även en uppföljare till Putte och Mammut. Andra boken blev snabbt klar och då skickade hon med den också. I över ett år försökte hon bli publicerad.
Hur hittar man motivation att inte ge upp när man får flera nej?
– Envishet. Det här är min dröm. Jag har ju skrivit sedan jag var liten och har alltid haft inom mig att jag vill skriva. Så det kändes som att det här måste gå, svarar Kim.
Arbetet var mödan värt när hon till slut – i februari i år – fick ett ja.
Sagan för barnen blev en bok. "De tycker att det här är hur roligt som helst", säger Kim Johansson.
Hur reagerade dina söner?
– Jag berättade direkt för dem när ett bokförlag hade tackat ja. Det har varit deras dröm, eftersom det är deras Putte och Mammut som jag skriver om. De tycker att det här är hur roligt som helst, säger Kim.
Nästa förhoppning är att få ge ut uppföljare till boken "Putte och Mammut". Kim baserar mycket av berättelserna på sina barn och inspirationen flödar till nya berättelser. Redan nu har hon fått idéer till en tredje bok. Kim hoppas även att hon kommer kunna ta klivet till att skriva ungdomsböcker.
– Jag säger inte att jag ger ut en bok, jag säger att jag ger ut min första bok, säger Kim.
Kim Johansson har alltid älskat att läsa. Direkt när man kommer in genom hennes hall kan man lista ut vilka som är hennes favoritböcker. Ledtråd: Det hänger en flygkvast i taket.
En av hennes största inspirationer är "Pettson och Findus"-författaren Sven Nordqvist.
– Säger man Pettson till någon så vet alla vem det är. Om man får drömma vilt så önskar jag att det blir samma sak med mina karaktärer till slut, säger Kim.
Biler från boken på Putte och Mammut som har skapats av illustratören Annika Hirvonen.