Freja Alexandersson och Beatrice Baca följde under sommaren fotbollslandslagets OS-äventyr och tyckte likt de flesta att det "var lite surt när de förlorade".
– Vi trodde inte vi skulle ha den här utveckling när vi startade igång, vi är väldigt glada över den här otroliga utvecklingen, säger Stefan Hallberg.
Under en längre period har flickfotbollen i Söderköping varit minst sagt haltande. För ett par år sedan kunde Söderköpings IK endast stoltsera med ett lag bland alla tänkbara åldrar. Sedan 2019 har däremot antalet registrerade flickfotbollsspelare i klubben skjutit i höjden och gått från blygsamma 20 till 96 aktiva, trots pandemins effekter på ungdomsidrotten under det senaste året.
– Nu har det bara ramlat in flickspelare. Resultatet talar för sig säg själv, att vi gått från ett till fem lag på två år på damsidan.
Patrik Hagström som i träningens början håller övning för flera lag samtidigt.
Stefan Hallberg syftar på ett initiativ som SIK:s styrelse och ungdomsgrupp sjösatte för ett par år sedan.
– Tidigare fångade vi inte upp tjejer i vår bollek. Vi såg att det efter två år – när de var sju år – fanns högst två tjejer kvar i varje årskull och resten hade slutat. Så vi tog ett beslut att vi skulle dela upp flickor och pojkar från början av säsongen 2019 och gå från föräldraledare på bolleken till ungdomsspelare.
Medveten om att beslutet går emot en bredare samhällsrörelse där skiljelinjen pojkar och flickor emellan gradvis suddas inom barnidrotten placerar han ändock resultatet i första rummet.
– De finns de som säger att kombinerade lag är bra, men vi behövde bara titta på hur det såg ut. Förut strävade vi efter att ha kombinerade lag och lyfta ur flicklag när det fanns spelarunderlag, men vi kom ju aldrig dit, säger han.
– Vi kom fram till att det här var det bästa sättet för att ge tjejerna självförtroende, tid och engagemang som riktar sig bara till dem.
Både Patrik och Vilma Hagström tror på en stark höstsäsong.
Patrik Hagström, ledare för laget F11–14, med tränaremeriter från både elit- och breddfotboll, ger skäl till varför de uppdelade träningarna varit så lyckade.
– Det här är deras fotbollsstund där de får sin egen boll, sin egen tid och kan förbättra bollkontrollen och på så sätt självförtroendet. Det är viktigt och gör det roligare, särskilt för tjejer som kanske inte spelar lika ofta på rasterna som pojkar.
Han fortsätter med att berätta om sin egen dotter som spelar i laget.
– Vilma var inte jättesugen på att spela i början när det var mixade lag, vi tänkte att hon inte tyckte att det var kul. Men när vi pratade om det hemma kom det fram att hon ville spela med tjejer och nu har funnit sin sport.
Freja Alexandersson fokuserar på bollkontroll. Enligt Svenska fotbollförbundets riktlinjer går jaget före laget i yngre åldrar.
Två år efter skiftet ökar fortfarande antalet flickor som hittar till fotbollen i Söderköping explosionsartat. Om uppgången än i dag till fullo kan förklaras av uppdelningen går enbart att gissa sig till. Kanske har inomhusidrotternas tuffa tid något med saken att göra, eller så har rentav svallvågorna från damlandslagets silvermedalj borta i Japan nått hela vägen till Vikingavallen?
Alldeles oavsett växer mängden nytillkomna spelare vecka för vecka och en som är ny för dagen är Freja Alexandersson.
– Det var jättekul, jag kom hit för att jag har mycket kompisar här.
En av dem är Beatrice Baca. Hon började spela när laget startades upp för drygt två år sedan och är nöjd med att spela i ett flicklag.
– Det är jätteannorlunda,. Killarna kanske spelar hårdare, det känns bra att vara här.
Freja Alexandersson bryter in och håller med.
– Ibland får man inte vara med på rasterna, här är de schysstare.
Under torsdagen träning var uppemot 40 spelare på plats.