Det började med ett pyttelitet muskvarter i en källarglugg i Malmö december 2016. Med åren har gatukonsten växt och nått en världspublik. Skaparna har kallat sig Anonymouse och deras identiteter har under alla år hållits hemliga. Fram tills nu.
Förra veckan kunde Sydvsvenskan berätta om den kreativa duon Elin Westerholm och Lupus Nenséns som står bakom initiativet.
Elin Westerholm är uppväxt och har gått i skola i Söderköping, där föräldrarna också bor kvar.
– För mamma och pappa har det inte varit hemligt. Enstaka kompisar har också vetat, men i stort så har det varit väldigt hemligt, säger Elin Westerholm.
Under åren uppskattar hon att det totalt rör sig om 20-talet nedslag med uppemot 35 miniatyrhus som installerats i offentliga miljöer, både i Sverige, USA och Kanada. Konstverken har tillverkats i en hemlig verkstad och satts ut nattetid på olika platser. Alltid omgärdat av stort hemlighetsmakeri. Veckan i rampljuset har varit ovan, berättar Elin Westerholm.
– Det har varit lite svårt att greppa. Lite omtumlande. Det var så stor skillnad den här gången. Innan var det Anonymouse som nämndes, men nu var det mitt namn. Vi trodde nog inte att någon direkt skulle bry sig längre, så vi var inte helt förberedda på det här. Men det har varit ett superfint mottagande av oss. Bara snällt och fint, säger hon.
Hur kommer det sig att ni hållit det hemligt så länge?
– Hemlighetsmakeriet började eftersom det var ett gatukonstprojekt. Lite också på grund av namnet, det kändes som vi behövde hålla oss till det. Jag tycker det har varit rätt bra att inte ha fokus på oss. Det blir lite mer magiskt på nåt sätt när det bara dyker upp och ingen vet när eller vart. Det är en spänning som jag har uppskattat.
Efter nio år sprack alltså den hemliga bubblan, på eget initiativ.
– Vi har alltid utvecklat projektet innan, testat nya byggtekniker och gjort en interaktiv deckargåta. Nu tvingar vi fram en ny förändring. Vi får se vad det blir. Om vi gör nånting mer så gör vi det på ett annat sätt. Nu kan vi inte längre göra det anonymt, säger Elin Westerholm och fortsätter:
–Vi har blivit kontaktade och fått förslag om att göra en utställning eller en bok. Och det tycker jag skulle varit roligt, det skulle bli ett fint avslut där vi får knyta ihop allting.