Jessica Andersson med Morgan som hon haft i drygt sju år. Under våren förlorade hon honom och när hon hade kritik mot veterinärvården ville ingen först lyssna.
Det som kan gå fel gjorde just det för hundägaren Jessica Andersson, Skönberga utanför Söderköping. Priset blev högsta möjliga. Hon tvingades till slut ta beslutet att ta bort sin hund Morgan efter att han svalt en leksak.
– Jag är inget proffs på något vis, utan jag tänker att veterinärerna rekommenderar det som är bäst för mitt djur. Men när jag kommer till en annan klinik och de ifrågasatte behandlingen och att jag bör ta det vidare. Då måste jag agera, säger Jessica Andersson.
Sju och ett halvt år gamle bullterriern Morgan började kräkas en morgon i april. Jessica hade åkt till jobbet medan sambon var hemma och vabbade familjens barn, två och tre år.
– Kräkningarna hade fortsatt under dagen, men med sjuka barn tänkte han nog att Morgan har Jessica bäst koll på. Det var väl lite kommunikationsmiss mellan oss. Jag har haft hunden från start. När jag kom hem vid 16.30 förstod jag att det var allvarligt, berättar Jessica Andersson.
Hon började ringa runt till olika djursjukhus. Först i Linköping, sedan Västerås utan att kunna få någon tid. Till slut fick hon en chans till akutsjukvård i Bagarmossen i Stockholm. På kvällen var det sex andra akutfall i kön.
– De sa att jag är välkommen om jag ville. Men jag hade förmodligen inte fått träffa någon veterinär förrän tidigast morgonen därpå, berättar Jessica Andersson.
Hunden hade kräkts och kunde inte få i sig någon som helst vätska. Nu kontaktade hon distriktsveterinärerna som har beredskap.
– Bagarmossen sa att de ville att det skulle sättas dropp, så jag skulle kunna klara hunden på resan upp. Då sa den första distriktsveterinären jag fick tag på att han "inte kan sätta en kanyl". Vilket var konstigt då han är veterinär och har beredskap. Hans lösning var istället att göra ett risavkok att ge hunden och besöka en annan veterinär kommande dag, berättar Jessica Andersson.
Då den första distriktsveterinären inte tog emot, kände Jessica frustration. Morgan kunde inte behålla någon vätska alls.
Strax före kl 24.00 fick Jessica Andersson komma till en annan distriktsveterinär istället. Där fick Morgan ett snabbt dropp på 125 milliliter under tio minuter.
– "Klart att din hund är lite trött och hängig, han har inte ätit på hela dagen", sa veterinären. Att det bara var 125 milliliter tänkte jag inte på då, berättar Jessica Andersson.
Efter midnatt vände Jessica Andersson och Morgan hem på veterinärens rekommendation. Morgonen efter tog Jessica kontakt med Norsholms Djursjukhus. Vid lunchtid lades Morgan in.
– De uppskattade uttorkningen till att Morgan skulle behövt minst 2,5 liter vätska. Nu fanns det en stor risk för vävnadsdöd, nekros, i tarmen, säger Jessica som efter röntgen ställdes inför ett avgörande val.
Försäkringen på Morgan hade 30 000 kronor i veterinärvård. Undersökningarna och vården under dagen för att få loss det som satt i vägen i tarmarna, hade redan kostat 16 000 kronor. Till det ska kvällen innan hos distriktsveterinären på 3 500 kronor läggas till. Ingreppet som väntade på jourtid, skulle landa på 10 000 kronor extra, utöver de 30 000 till 40 000 kronor själva operationen skulle kosta. Vid en operation skulle det lägst bli en totalkostnad på 60 000 kronor.
– Alternativet att akutoperera hade inneburit galna priser. Då är inte heller eftervården medräknad. Han hade behövt ligga kvar minst två dagar upp till en vecka. Om nekros hade utvecklats kunde ytterligare en operation bli aktuell.
– Jag satt inte heller på 50 000 kronor klockan nio på kvällen. Därför fick jag ta bort Morgan istället, säger Jessica Andersson.
Det som är kvar av hundgården efter Morgans bortgång står som ett monument på Jessica Anderssons tomt.
Efteråt har Jessica sökt diskussion med distriktsveterinärerna om vården. Varför första veterinären inte tog emot på beredskapstid. Varför den andra veterinären inte tog kontakt med djursjukhuset i Bagarmossen om den personen inte haft kunskap om vilken behandling som krävts? Från start möttes Jessica Andersson av kalla handen från plats- och regionchefer.
– Hade jag bara fått en ursäkt. Det här blev inte bra, det här ska vi lyfta vidare och ta med våra veterinärer, hade det varit plåster på såret. Istället la platschefen allt på mig, säger Jessica Andersson.
Malin Santesson, regionchef hos distriktsveterinärerna, kan inte uttala sig om det specifika fallet då hon har tystnadsplikt.
– Vi tar alltid upp eventuella klagomål från kund med våra medarbetare för att få medarbetarens syn på saken och för att återkoppla om något hade kunnat göras bättre. Sedan skyddar vi våra medarbetare. Det är ett tufft klimat i dag, det bedrivs hetsjakt på veterinärer. Det finns många som lämnar yrket på grund av att det finns många djurägare som letar fel. Det är inte den största orsaken till veterinärbrist men det är en orsak, säger Malin Santesson.
Men ska inte en veterinär på beredskap kunna sätta kanyl och ge dropp?
– Våra medarbetare som går beredskap har den kompetensen. Just i detta fall kan jag inte svara på varför det inte gjordes. Varje fall bedöms individuellt och kanske gjordes bedömningen att djuret inte behövde den behandlingen. Att dropp inte var nödvändigt utan att det var bättre att de åkte direkt till djursjukhus, vilket ofta är fallet, säger Malin Santesson.
Platsen där Morgan vilar efter de misslyckade försöken att få veterinärvård som skulle klara livet på Morgan.
Det var först när Jessica Andersson kontaktade Jordbruksverket, en och en halv månad senare, som det kom ett återkopplande samtal från distriktsveterinärerna. Sverigechefen Hillevi Lindström ringde Jessica.
– Det var ett bra samtal. Jag kan tycka att det är tråkigt att man ska gå till högsta chefen för att någon ska lyssna. Tidigare bemöttes jag som en psykopat. Jag vill bara att det ska bli bättre nästa gång. Om man verkligen lyssnar och inser att något gått illa finns det en möjlighet till förändring, säger Jessica Andersson.
Chefsveterinär Therése Gustavsson på Norsholms Djursjukhus var med och tog emot Morgan. Efteråt har hon haft kontakt med den distriktsveterinär som inledde behandlingen.
– Det finns mycket omständigheter runt det som hände på natten. Det finns en förklaring till varför veterinären gav så lite vätska direkt i blodet som hon gjorde, då Morgan hade blåsljud på hjärtat. Det är också olyckligt att man inte kan få en inskrivning på ett djursjukhus akut nattetid i Östergötland. För det var vad Morgan hade behövt. Men vi som arbetar på djursjukhusen är tacksamma att distriktsveterinärerna gör det de kan nattetid med små resurser, säger Therése Gustavsson.