Familjen Boodé har varit familjehem i över 20 år till "Erik". "Efter hand förstod vi att Erik behövde väldigt mycket mer hjälp än vad de sagt till oss."
För över 20 år sedan tog Håkan Boodé och hans familj beslut om att bli familjehem åt en 2,5-årig pojke som blivit tvångsomhändertagen i en annan kommun. Familjen hade redan fyra egna barn, varav det yngsta tio år vid den här tiden.
– Det hette då att han var understimulerad. Men efter hand förstod vi att det bara var ett dåligt underlag för att beskriva honom. De hade inte gjort någon ordentlig utredning. Han hade inget språk och rörde sig bara i cirklar, berättar Håkan Boodé.
De tio första månaderna var Håkan hemma med pojken som vi kan kalla Erik. Först knöt Erik an till Håkan, som alltid fanns hos honom, men sedan till hela familjen.
– Då till en början såg jag inte de problemen med Erik som min fru såg, men efter hand förstod vi att han behövde väldigt mycket mer hjälp än vad de sagt till oss från början. Men då bodde han ju redan hos oss och var en i familjen. Då var det svårt att göra något annorlunda, vi hade ju lärt känna honom och tyckte om honom.
Erik har vuxit upp i deras hem och är en familjemedlem, men han har blivit vuxen och behöver ett eget boende.
– För oss har det varit bra att ha en annan kommun som trycker på Söderköpings kommun med det stöd som vi måste få. Har man ett barn som har dessa behov men bor i sin egna familj har man väldigt svårt att få det stödet. Men nu är Erik över 22 år och har slutat skolan, nu behöver han få gå vidare. Men då har vi upplevt ett stopp.
Hittills har det inte funnits plats på ett boende där Håkan Boodé tror att Erik kommer att få den hjälp han behöver. Nu provar de i alla fall ett LSS-boende. "Det är klart vi är oroliga för Erik eftersom det hittills inte finns något boende som fungerar för honom. Nu får vi se hur det utvecklar sig".
I augusti 2019 meddelade familjen att Erik behövde ett boende från juni 2021. Det första LSS-boende de erbjöds ansåg Håkan Boodé inte fungerade och de tackade nej till erbjudandet.
– Där bodde mest äldre som har ett helt annat behov än vad Erik har. Han behöver stimuleras och erbjudas aktiviteter som stärker honom. Han tycker väldigt mycket om musik till exempel. Men han klarar inte att ta hand om sig själv på ett sånt sätt som krävdes i detta boende, förklarar Håkan Boodé.
Håkan och hans fru hade tänkt sig att göra andra saker efter att barnen växt upp men det har inte blivit så. De kan inte resa och göra spontana utflykter utan de vill fortfarande ställa upp för Erik och se till att han får ett fungerande liv.
– Vi vill känna oss trygga med att han har det bra och den hjälp han behöver. Vi kommer aldrig släppa kontakten utan vi finns där för honom, men han behöver bo någon annanstans, säger Håkan Boodé.
Sedan två veckor har de tackat ja till en plats på ett annat LSS-boende och Erik har flyttat in. Deras förhoppning är att detta ska fungera för Erik.
– Det är klart vi är oroliga för Erik eftersom vi inte tycker att kommunen hittills kunnat erbjuda ett boende som är anpassat för honom. Nu testar vi ett LSS-boende, säger Håkan Boodé.
Erik var 2,5 år, hade inget språk och rörde sig bara i cirklar då han flyttade in hos familje Boodé. "Nu är Erik över 22 år och har slutat skolan, han behöver få gå vidare. Men då är det stopp, det har varit väldigt svårt att hitta boende till honom", säger Håkan Boodé i Söderköping.
I Söderköping finns i dag sex LSS-boenden med totalt 37 lägenheter. Det finns dessutom två servicebostäder, för dem som inte behöver lika mycket hjälp. Enligt de kommunala planerna ska det också byggas ett nytt LSS-boende som ska vara klart 2025.
Koordinator Ida Sjösten på socialförvaltningen jobbar med att försöka matcha den sökande med rätt boende.
– När vi erbjuder så tror vi på matchningen. Om vi inte hittar ett bra alternativ så försöker vi se vad vi kan göra under tiden som man väntar men vi kan inte trolla. Det handlar också om att man måste kunna ta emot det som vi erbjuder, säger hon.
Vid årsskiftet fanns det sju icke verkställda beslut, det vill säga personer som väntar på ett boende.
"Behovet svänger hela tiden. Ibland kan det vara svårt då man äntligen får ett erbjudande. Att ta steget och flytta hemifrån, det är en separationsprocess", säger Karin Lindblad Rådeklint, tf verksamhetschef på Socialförvaltningen i Söderköping.
– Behovet svänger hela tiden. Tre av de här personerna har erbjudits boenden men har tackat nej. Ibland kan det vara svårt då man äntligen får ett erbjudande. Att ta steget och flytta hemifrån, det är en separationsprocess. Sedan kan det också vara så att boendet inte är riktigt som man tänkt sig, säger Karin Lindblad Rådeklint, tf verksamhetschef på socialförvaltningen.
Hur länge har personerna väntat?
– Det går inte att svara på utan det ser olika ut. Det är en process som tar från några veckor till flera år. Vi försöker matcha boenden men vi vill också ha en blandning på våra boenden. Det är viktigt att man tänker att personen oftast kommer att bo i den här lägenheten hela livet, säger Karin Lindblad Rådeklint.
Vid årsskiftet fanns det sju icke verkställda beslut i Söderköping. Där finns idag sex LSS-boenden med totalt 37 lägenheter och två servicebostäder. Det finns planer på att bygga ett nytt LSS-boende som ska vara klart 2025.
De allra flesta som behöver ett LSS-boende har haft det behovet hela livet. Men en del kan behöva det under livets gång efter exempelvis en trafikolycka. Spännvidden på åldrar är stor – oftast från 20 år och uppåt. I Söderköping finns inte speciella boenden för ungdomar eller äldre.
– Vi tycker det är bra med en blandning av åldrar. Det är lätt att haka upp sig på åldern men vi ser att olika åldrar ofta gynnar de boende. De får nya kontakter som ger dem mycket.
Innan man tackar ja till ett boende så får man besöka det och förhoppningsvis träffa grannar och personal.
"Föräldrar säger inte nej till boende för att de inte vill hjälpa sitt barn utan det är av klokhet de säger nej till en placering", säger Elisabet Ingvarsson, aktiv rättsombudsman inom FUB, föreningen för barn-, ungdomar och vuxna med intellektuell funktionsnedsättning.
Elisabet Ingvarsson ser problemen både som förälder och som aktiv rättsombudsman inom FUB, Föreningen för barn-, ungdomar och vuxna med intellektuell funktionsnedsättning.
– Föräldrar säger inte nej till boende för att de inte vill hjälpa sitt barn, utan det är av klokhet de säger nej till en placering. Det handlar inte om att ge en person väggar, tak och golv. Det här är så mycket mer. Kommer deras ungdom att få tillräckligt hjälp, är det tillräckligt med personal med rätt kompetens?, frågar Elisabet Ingvarsson.
– Bara vi som lever i detta kan till fullo förstå hur mycket hjälp personen behöver. Det är därför kommunerna enligt lag ska erbjuda en individuell plan för varje person där man både ser dagens och framtidens behov. Det handlar om livslånga stödinsatser som kan förändras över tid. Stödbehovet ökar oftast med åldern. Därför är det så viktigt att placeringarna blir rätt, säger hon.
"Bara vi som lever i detta kan till fullo förstå hur mycket hjälp personen behöver. Det är därför kommunerna enligt lag ska erbjuda en individuell plan för varje person där man både ser dagens behov men även framtidens behov", säger Elisabet Ingvarsson.
En person som får ett LSS-beslut ska enligt lag ha eget inflytande på var den ska bo.
– Tyvärr går utvecklingen åt fel håll. Jag har aldrig hört om att man bygger äldreboende med platser för ungdomar men inom LSS tycker man att det går bra att blanda ihop personer hur som helst. Man tar inte hänsyn till att alla är individer med olika behov, säger Elisabeth Ingvarsson.
Enligt henne är det flera som är placerade på ett LSS-boende men inte trivs där. Deras möjligheter att flytta är små. I princip blir bara lägenheter lediga då någon dör.
– Att de inte trivs kan bero på olika saker men ingen ska behöva känna sig otrygg i sitt hem. Det är viktigt, tycker Elisabeth Ingvarsson.