Det är tre kvinnor med lång erfarenhet av att jobba inom LSS som känner att de vill ge sin version av situationen på Trännögatan. Inspektionen för vård och omsorg har kritiserat boendet för brister i verksamheten och trots påtryckningar har de inte åtgärdats fullt ut. I oktober sa kommunen upp avtalet med Attendo som driver boendet, där sex boende med olika funktionshinder bor. Någon gång i början av 2019 ska kommunen ta över driften.
Lena Falk har varit där nästan sen boendet öppnade sommaren 2017, men för ett par veckor sen orkade hon inte mer och kände att hon inte kunde göra mer där på grund av rådande omständigheter. Vid köksbordet finns också hennes tidigare kollegor Karin och Eva. De vill vara anonyma och heter egentligen något annat. Karin tillhör den stora skara som har sagt upp sig, medan Eva är en av dem som fortfarande jobbar kvar.
Alla tre har tagit illa vid sig av all kritik och negativ publicitet och vill få säga sitt. De har kämpat varje dag för att ge en bra omvårdnad, men har saknat vissa förutsättningar att göra ett bra jobb, menar de.
– När vi började fick vi bilden av att de boende i stort sett klarade sig själva. Jag hann bara vara där en kort period så förstod jag att så var det inte, säger Karin.
De genomförandeplaner som varje boende har – där det står vilka behov de har – stämde inte alls överens med verkligheten.
– Det var som natt och dag, det blev en chock.
– Bland de boende finns de som inte går att lämna själva överhuvudtaget. Vi lade fram det här i ett tidigt skede till ledningen, men fick till svar att vi skulle jobba pedagogiskt och ”enligt genomförandeplanerna”. Men hur ska vi kunna göra det när det inte finns tillräckligt med personal? säger Eva.
Förutom att de anser att det behövs mer personal kan man säga att de instämmer i den kritik som boendet fått – att det saknas ledning, struktur och handledning för personalen. En nyanställd som har jobbat i flera månader kan fortfarande inte komma in i journalsystemet. Inte heller kan alla som jobbat där länge göra en korrekt journalföring i programmet.
– Det skulle komma en person och visa oss, men det föll bort.
– Det är så mycket som skulle ha gjorts. Jag har aldrig varit med om maken, säger Eva.
Avsaknad av uppföljning vid våld är en annan brist.
– Personal har både blivit slagen och sparkad flertalet gånger och vi får knappast någon uppföljning. När jag fick ett slag i ansiktet så jag blödde var det ingen som hörde av sig och frågade hur jag mådde, säger Karin.
Samtidigt vänder sig Lena Falk mot att boendet har fått kritik för att ha outbildad personal. En del är utbildade, andra inte, men det säger inte allt om hur man fungerar i mötet med de boende, menar hon.
– Det är inte fel att ha en utbildning med det måste kombineras med empati, förståelse, sunt förnuft och lågaffektivt bemötande.
– Vi har tre outbildade i personalen som funkar otroligt bra med tjejerna, och de väljer ofta att vara med dem.
Lena Falk känner både en lättnad över beslutet att säga upp sig, men samtidigt en sorg över att inte träffa de boende mer.
– Jag tycker ju att själva jobbet är superintressant och givande.
– Personalen är underbar och ställer upp för varandra otroligt mycket. Och vi har alltid haft tjejernas bästa för ögonen.
Nu hoppas de, för de boendes skull, att det blir bra när kommunen tar över driften. Men det finns också många frågor och en stor oro.
– Ingen har tagit kontakt med oss från kommunens sida, de kunde åtminstone kommit och presenterat sig, säger Eva.