Alldeles intill Göta kanal har ett 30-tal barn och vuxna samlats vid Ramunderbergets fot. Barnögon fyllda med skräckblandad förtjusning har blickarna fästa på den lodräta väggen – ett stup de strax ska klättra upp för.
– Man får lära sig att utmana sig själv och sin rädsla. Det är bra med utmaningar.
Patrick Bartle är idrottslärare på Nyströmska skolan som tillsammans med Naif (Nyströmskas Allmänna Idrottsförening) de senaste åren anordnat en rad olika frilufts- och idrottsaktiviteter, däribland bergsklättring (sportklättring). För andra året i rad låg fokus på hälsa, säkerhet och att utmana sig själv.
Under det senaste decenniet har klättring, vid sidan av padel, varit landets snabbast växande sport. En framgångshistoria som når ännu en avsats i sommar när klättringen gör sitt premiärframträdande på OS-scenen i Tokyo.
I den redan gassande morgonsolen fäster dock inte Patrick Bartle särskilt mycket vikt vid trender och olympiska spel.
– Det handlar om att uppmärksamma en hälsosam livsstil, det är något vi pratar mycket om i skolan också, säger han.
– Det är lugnt, men samtidigt intensivt. Man kan umgås med familj och vänner, ta med mat ut, det är en bra livsstil.
Precis som är fallet i undervisningen vid gymnasiet Nyströmska skolan är dagens viktigaste lärdomar även här de kring säkerhet, betonar Patrick Bartle.
– Först måste man lära sig att säkra, att få in hela säkerhetstänket. Sedan kan man lära sig resten.
Att klättring i grund och botten handlar om problemlösning ser han också som ett skäl till sportens rusande popularitet.
– Man kan alltid förbättras, alltid nå lite högre upp på väggen. Det finns så många leder med olika svårighetsgrader.
Populariteten skiner även igenom i deltagandet i Söderköping. Fjolårets klättringsläger, som i staden var det första i sitt slag, lockade tolv deltagare. I år har över dubbelt så många anmält sig.
Bland de morgonpigga finns syskonen Elvira och Valter Sterling. Efter att de båda virats ned från varsin del av klippväggen hyser de liknande känslor för vad de varit med om.
– Det var läskigt, men ändå väldigt roligt, säger Elvira Sterling som är osäker på om hon ska upp igen, även om det roliga vägde över.
Hennes bror Valter Sterling kände också både glädje och obehag, även om de för honom kom i tydligare turordning.
– Upp var det inga problem, det värsta var att komma ned.