Seglarparet Ewa Fellnert och Anders Jansson bär med sig minnena från sin långa resa i resten av livet.
Lördagen den 17 augusti hade ett fyrtiotal personer samlats på kajen i Söderköping för att ta emot paret Ewa Fellnert och Anders Jansson efter att de seglat i sju år.
– Det kändes rörande att så många var där när vi kom. Ett av våra barnbarn kom springande och mötte oss med en skylt där det stod välkommen Farfar och Ewa, det var härligt, säger Ewa Fellnert.
Välkomsthälsning från barnbarn när de mottogs på kajen i Söderköping.
Det var i maj 2017, när Anders Jansson just gått i pension som resan startade. Planen var att via en mängd floder och kanaler i Europa ta sig ner till Medelhavet för att därefter segla runt till olika platser.
Anders Jansson och Ewa Fellnert visar vilka kanaler de tog igenom Europa.
– Det som fick oss att ge oss i väg var nyfikenhet och att få uppleva ett äventyr. Men vi sökte inte strapatser utan vi ville se miljöer och folks vardagsliv. Vi betraktade oss inte som turister. Det är när man stannar en vinter eller en längre tid på samma ställe som man verkligen ser hur folk lever, säger Anders Jansson.
Ewa Fellnert och Anders Jansson åkte oftast hem ett par veckor runt jul men under Coronan blev de kvar i Italien.
Efter två och en halv månad och drygt 300 slussar på kanaler och floder seglade paret ut i Medelhavet vid den franska kusten.
Ewa Fellnert och Anders Jansson har markerat vägen genom kanaler och floder ner till Medelhavet.
– Vi hade inte planerat längre än dit så vi tänkte ska vi ta höger eller vänster. Det blev höger så vi hamnade i Tarragona i Spanien där vi tillbringade första vintern, säger Ewa Fellnert.
Tarragona i Spanien där Ewa Fellnert och Anders Jansson tillbringade sin första vinter på resan.
Även om resan innehållit några längre seglatser över öppet hav så har paret hela tiden försökt vara försiktiga och ta allt med ro.
– Vi har verkligen lärt oss att varva ner och bara sitta i båten och njuta och ta det lugnt.
– Man har insett att det går att göra saker. Man klarar det mesta, det är en lyx att man har tid och man behöver inte optimera varje timme, säger Anders Jansson.
Vad skulle ni ge för tips till andra som fundera på att ge sig iväg på en lång seglats?
– Gör det! Det är ett äventyr man får med sig hela livet. Man behöver ingen jättebåt, men det är viktigt att den är bra så att man kan lita på grejerna och att man har kunskap om båten. Det är också bra att teckna en försäkring som täcker eventuella skador.
Ewa Fellnert och Anders Jansson båt Unisax bredvid vännerna Bernhard och Rositas båt Columbia.
Hamnen i Ciutadella på Menorca besökte paret andra sommaren.
Påskmiddag med vännerna Berhard och Rosita Bolte från Tyskland. De träffades i Valencia och håller fortfarande kontakten.
Coronatider i Italien.
Ewa och Anders berättar att de ekonomiskt klarat sig till största delen på de inkomster de fått från pension. De har levt enkelt. Restaurangbesöken har varit få och setts som en lyx och inte inrymts i budgeten. Men att upptäcka den lokala matkulturen har varit ett stort nöje och en viktig del av resan.
– Vi har lärt oss mycket om mat. Vi har gått på marknader, sett vad lokalbefolkningen köper och tagit reda på hur de lagar sin mat och det behöver absolut inte vara dyrt, säger Ewa.
Fiskmarknad i Marseille i södra Frankrike.
Att leva under lång tid i den begränsade yta i en trång båt skulle kunna tyckas vara slitigt för en relation men Anders och Ewa säger att det inte har varit några problem.
– Man får kompromissa och stå tillbaka lite ibland. Anders är min bästa vän. Jag vaknar på morgonen och tänker, "åh vad härligt att vakna bredvid den här människan".
Sovrummet på Unisax.
Andra sommaren seglade paret över till Mallorca och utforskade öarna runtomkring. Vintern därpå tillbringade de i Valencia. Därefter gick resan nordost utmed kusten till Frankrike, Korsika och Sardinien. Corona-åren tillbringade paret till stor del på Italiens västra kust.
De berättar om naturhamnar, om matmarknader och om möten med det marina livet.
– Det är fantastiskt att se delfiner runt båten. Man blir lycklig och känner eufori. Det är som om de tycker det är kul att leka runt båten.
Efter fem år på Medelhavet styrde paret båten mot franska Port St-Louis och färden gick hemåt, återigen via floder och kanaler.
– Sista vintern hade vi båten i Lybeck men vi var hemma i Söderköping den tiden innan vi reste ner och seglade hem den, säger Anders Jansson.
Är ni hemma för gott nu?
– Ja vi känner oss nöjda. Vi har fått väldigt mycket upplevelser. Det känns lagom att komma hem. Men vi ska inte sälja båten. Nu ska vi njuta av våran skärgård här runtomkring. Under ett halvår kan man välja vilka dagar man vill vara ute. Det blir spontant eftersom det inte kräver någon planering.
– Jag ser fram emot att börja spela igen. Vi ska starta en saxofonkvartett i höst. Jag spelar barytonsax och Anders tenor och altsaxofon, säger Ewa Fellnert.
Det begränsade livsutrymmet i båten blev inget problem för Ewa Fellnert och Anders Jansson.
Nu har paret flyttat tillbaka in i sin tvåa i Söderköping och de ser närheten till släkt och vänner som ett stort plus i att åter vara iland.
– Det jag saknar är de varma kvällarna, det är ett härligt klimat i Medelhavet. Förutom en och annan storm då. Men som tur är hamnade vi inte i någon till havs, säger Anders Jansson.
Namnet Unisax kommer ifrån parets intresse för att spela saxofon.
Unisax vid bryggan i hemmastaden Söderköping.