Utomhus tycker Carl Gustav Petterson en lättsmält, amerikansk feel good-film passar bra. När skärmen flyttas in rör han sig gärna över Atlanten mot Europa, helst Tarkovskij.
Lagom till kvällens andra film har augustisolen börjat gnistra i Storängsparkens regnblöta sluttning. Under en skärm på nästintill lika många tum som lastbilen den står monterad på kisar Carl Gustav Petterson tillitsfullt mot biobesökarna som med enkelhet går att räkna på två händer.
– Det var uppemot 15 personer som var här på den första filmen i regnet, men några som går förbi kanske stannar och kollar en stund.
Initiativet med utomhusbio är ett samarbete mellan Söderköpings kommun och filmföreningen Flimmer. Carl Gustav Petterson är ansvarig för projektet och ser i det en klar målbild. Utöver att vara en härlig händelse som öppnar för möten är det också just en händelse.
– Människor och särskilt ungdomar måste känna att det händer någonting. Antingen är de här och kollar på filmer eller så kan det vara så att de bara drar runt.
Varför så pass få ändå dykt upp i parken tror han har flera förklaringar, däribland att idén att gå på utomhusbio kan kännas ovan.
– Det är en vana också. Det tar tid att få in ett nytt mönster.
I jämförelse med inomhusbio ser Carl Gustav Petterson ändå många fördelar.
– Det är enklare, trevligare och mer opretentiöst, tycker han och förklarar hur utomhusbion inte ställer några krav.
– Många är sugna på att komma ut nu. Här kan du stanna förbi på vägen någonstans, känna dig för och gå igen efter en stund om du vill det.
Kevin Klinteroth och Viktor Klinterot ser gärna att utomhusbion återvänder många gånger om.
Några som just snubblade över biovisningen är Viktor Klinterot och Kevin Klinteroth.
– Vi satt redan och kollade på film och skulle till affären när vi såg det här, säger Viktor Klinterot.
Trots att den ännu högt stående solen blänger över deras axlar rakt på skärmen ett trettiotal meter bort är deras kvällsschema spikat.
– Det är lite suddigt, men vi kommer stanna tills det blir mörkare och se nästa film också, säger Kevin Klinteroth vars entusiasm inte ens ett hällregn kunnat dränka.
– Ja, vi hade kollat ändå, fast med paraply.
Nils och Anette Hammareström hade varit på plats även ifall regnet skulle varit framme.
Under eftermiddag, kväll och in på natten visas tre filmer, men enligt Anette Hammarestål är vad som visas sekundärt när det kommer till utomhusbio.
– Det är själva utomhusbion som är grejen, sedan vilken film som visas är mindre viktigt.
Även Nils Hammareström är inne på samma spår.
– Det är mysigt, nästan i klass med att sitta i bilen vid en parkering på 50-talsvis.
Augusti är utomhusbions månad, men lördagens visning var den sista i Söderköping. Fler står dock på tur att visas i Norrköping.