Kolugnen har plats för 1,5 kubik ved. Det blir omkring en kubik färdig kol.
Det luktar rök när man kör upp för den upprustade grusvägen som leder till familjens framtida gård, strax intill 210 några kilometer från Västra Husby. Här har de sedan i höstas fällt mängder att träd för att öppna upp det igenväxta landskapet till sina nya ägor på fem hektar. Röklukten kommer från en stor kolugn som finns på gården. En av Johans många idéer som han förverkligat.
– Det här är ett av Johans miljoner projekt, säger Antonia Moberg.
– Ja, jag kan lätt snöa in på saker, säger Johan Lindgren.
– Jag tycker att det är roligt att tillverka saker själv. Vi grillar en hel del, så jag fastnade i det här med kol. När det sedan blev så bra så tänkte jag att vi kunde sälja lite också, fortsätter Johan.
Hur har responsen varit?
– Över förväntan! Vi säljer på Reko-ring. Men sedan går ryktet och nu är det massor som hört av sig och vill köpa.
Johan Lindgren lastar in ved i kolugnen.
Träet som blir kol kommer från den igenväxta tomten som nu görs iordning.
I ugnen får det plats en och en halv kubik ved. Det är bara björkved som används, det blir bäst resultat för ändamålet. Som färdig kol kokas det sedan ned till en dryg kubik. Kolbitarna är minst dubbelt så stora som den vanliga kolen som köps i butik.
– Det är nog mest såna som snöat in på grillning som vill köpa det här. Det blir speciell smak på maten eftersom det blir så varmt, säger Johan.
Grillar ni mycket?
– Jo, vi har väl ett par grillar...
"Vi kallar det premiumkol eftersom det blir större bitar och brinner längre. Det blir dubbelt så stor som vanligt kol och det är mycket hårdare," säger Johan Lindgren.
Här på gården har familjen ännu inte flyttat in. De bor i ett hus i Vånga, men längtan efter en mer lantlig gård fick dem att söka sig därifrån. Nu planerar de för sprängning på tomten innan de kan påbörja byggnationen av sitt nya hus på gården. Torpet som redan finns på platsen ska renoveras för att fungera som gäststuga. Sedan blir det en hel del odling och lite olika djur, i hopp om att på sikt bli någotsånär självförsörjande.
– Tanken är att vi ska ha lite djur här. Det blir får, grisar och höns till att börja med, men det är främst för trivsel. Hönorna har vi redan där vi bor nu, men grisar och får som vi köpt bor på en kompis gård så länge, innan de kan flytta hem, säger Antonia.
– Vi har odlat ganska mycket där vi bor nu också, så förra sommaren var vi i princip självförsörjande eftersom Johan också jagar en del, fortsätter hon.
Pappa Johan Lindgren och sonen Wille, 10 år, tillsammans med sambon Antonia Moberg och parets gemensamma dotter Leah, 10 månader.
Varken Johan eller Antonia är uppväxta på gård, men de har båda känt en stark längtan att flytta ut på en gård.
– Det ger så mycket energi. Vi båda har drömt om ett liv på en gård, även om vi haft lite olika tankar kring vad det skulle innebära. Nu gör vi det på vårt sätt, säger Antonia.
– Det här är lite litet egentligen, jag hade nog velat ha en större gård egentligen. Känslan är att det är fler som gör en liknande resa som oss, att man vill flytta ut såhär och värna det lokala, säger Johan.
Taket har bytts på torpen och invändigt har renovering påbörjats.
Torpet renoveras och kommer fungera som en gäststuga längre fram.
Vid sidan av det lilla torpet ska det nya huset uppföras. Ett arbete man avvaktar något med att dra igång.
"Förut kunde man inte ens se huset för all skog", säger Johan Lindgren.
Huset som ska byggas blir två våningar högt och 300 kvadratmeter stort. Dessutom tillkommer ett garage, växthus och pool. Det mesta gör de själva. Huset de bor i idag byggdes av Johan för sju år sedan.
– Johan är väldigt snabb och jag försöker vara lite mer realistisk. Vi får väl se lite när det är klart. Torpet har vi tänkt ska vara klart här nu fram till sommaren. Det kommer underlätta om torpet är färdigt eftersom vi då kan spendera tid här på ett annat sätt, säger Antonia.
– Johan har svårt att slita sig, så det brukar gå fort när han sätter fart. Jag tror han har lite fler timmar på dygnet än oss andra.
Invändigt i torpet pågår renovering. "Det har för mycket själ för att rivas", säger Antonia.