Yamin Farzams slutbetyg från naturprogrammet på Nyströmska gymnasiet präglas av a:n. På frågan om hur han på så kort tid i ett land (fyra år) lyckats lära sig så bra svenska, att han klarade av att ta studenten med högsta betyg, ler han när han svarar.
– Jag vet inte. Jag tror att det handlar om självkontroll.
Yamin Farzams pappa var taxichaufför i hemstaden Ghazni i Afghanistan. När en bilbomb tog pappans liv valde Yamin Farzams äldre kusin att skicka honom till Iran.
– Det var en slump att han dödades. Och egentligen inte orsaken till att jag var tvungen att fly, det fanns det andra skäl till, säger han.
Yamin Farzam var 16 år när han med hjälp av människosmugglare kom till Iran.
– Jag trodde det var slutdestinationen, men därefter fortsatte resan till Turkiet. Jag hade ingen aning om var jag var på väg, säger han.
Han berättar om mardrömslika transporter, till fots, i stekheta lastbilar och på fullpackade gummibåtar. Hur han hamnade i fängelse i Grekland, och hur han och hans medresenärer ofta lämnades utan mat i flera dagar.
– Det som kanske var mest plågsamt var att smugglarna aldrig ville avslöja rutten, vad som skulle hända, eller var vi skulle. Vi blev hela tiden ilurade att det inte skulle vara så farligt.
– Som när vi packades 35 personer i en gummibåt från Grekland till Italien, och båten började ta in vatten. Vi vände som tur var, säger han.
När de kom fram till norra Italien lämnades de plötsligt av smugglarna.
– De sa att om vi skulle vidare var vi tvungna att betala mer. Jag hade 120 euro, med dem köpte jag istället en tågbiljett och följde med några personer jag träffat på vägen till Danmark.
– Jag bara fortsatte åka och hoppades på att jag skulle bli stoppad av en polis så att jag åtminstone kunde få något att äta.
I Danmark drog Yamin Farzam omkring ett par dagar innan han hoppade på ett tåg till Göteborg.
– Där frågade jag folk på gatan om hjälp och de visade vägen till Migrationsverket.
Rätt omgående hamnade Yamin Farzam på Marieborgs hvb-hem för ensamkommande i Norrköping.
– I väntan på uppehållstillstånd började jag plugga svenska för mig själv. Jag tragglade med personalen som nog var rätt trötta på mig, och försökte ta mig till stadsbiblioteket så fort tillfälle gavs. Jag var fast beslutet att lära mig så mycket jag kunde.
När han efter tre månader fick permanent uppehållstillstånd gick det därför fort. Han började plugga svenska på SFI. Eftersom han redan lärt sig språket läste han samtidigt in de nödvändiga grundskoleämnen han behövde.
– När jag fyllde 18 år, 2015, började jag naturprogrammet på Nyströmska. Samtidigt flyttade jag till en egen lägenhet, säger han.
Under hela studietiden har han haft extraarbeten, mest inom restaurangbranschen. Han har också hållit kurser i matte på ABF för nyanlända. Och hunnit ta körkort.
Under tiden i Sverige dog Yamin Farzams mamma i Afghanistan. Efter sig lämnade hon hans två yngre syskon.
– Hon hade högt blodtryck, och led av stress. Hon var bara 36 år, säger han.
Hans syster bor i dag hos släktingar i Afghanistan, men hans bror lever på flykt i Pakistan.
– Han är bara 15 år, lever från en dag till en annan. Tar ströjobb.
Han säger att han känner en väldig skuld för sina syskon, att han varit beredd att åka tillbaka, men blivit hindrad av sin gode man.
– För några dagar sedan förlorade jag kontakten med min bror. Han svarar inte på sin telefon, och ingen vet var han är, säger Yamin Farzam.
För att överleva har han lärt sig att stänga av, fokusera och disciplinera sig själv.
– Jag tillåter mig inte att tappa kontrollen eller gå över gränsen, jag försöker acceptera att jag är maktlös.
I framtiden vill han arbeta med bioteknik, och i mitten på juli får han veta var han ska studera i höst.
– Jag har sökt till KTH, Linköping och Lund.
– I framtiden vill jag forska. Nu är det min tur att göra rätt för mig och ge tillbaka till Sverige, säger han.