När leksaksbutiken vägg i vägg slog igen kunde Mounir Hanouch utöka sina lokaler.
Mounir – eller "Manne" som många stamgäster kallar honom – flydde kriget i Libanon för Sverige och Norrköping 1978. Genom åren har han jobbat på flera restauranger och pizzerior i staden, men även i Linköping och Stockholm.
För över ett decennium sedan slog han till och köpte restaurangen vid Hagatorget.
– Det har varit många timmar, många dagar här. Men jag har trivts. Det är jag som bestämmer, jag kan det här och kunderna är trevliga och snälla, säger han och ler.
När en leksaksaffär som tidigare låg vägg i vägg stängde kunde han ta över lokalerna och utöka. Numera ryms 140 gäster här, plus 50 på uteserveringen under de varmare årstiderna.
Och det är just kontakten med sina mest trogna kunder som han kommer att sakna mest.
– Stammisarna har blivit som kompisar efter 13 år tillsammans. Vi träffas varje dag nästan.
Det är mycket husmanskost på menyn. Dagens lunch är raggmunk, det är något som brukar gå hem hos kunderna.
– I dag var det bra med folk. I morgon får vi se, säger Mounir med ett skratt.
Restaurangen är inte bara lunchställe, utan även pizzeria och pub. Det innebär att arbetsdagen ofta sträcker sig från morgon till sen kväll.
Det har funnits restaurang i lokalerna ända sedan 50-talet, berättar Mounir Hanouch.
De senaste tre åren har varit tuffa. Först en pandemi, sedan de skenande priserna på råvaror och el som slår hårt mot många företag just nu. Mounir Hanouchs senaste elräkning var på mer än tre gånger så mycket som vanligt.
Hur klarar du det?
– Man får försöka spara där man kan. Men jag vill inte höja priserna heller. Många som kommer hit är pensionärer, de har också ont om pengar just nu.
Ett liv i restaurangbranschen har slitit hårt. Mounir är redo för pensionen – och båda knäna skulle behöva opereras.
– Jag jobbar året runt. 12, 13 timmar om dagen.
Han berättar att han genom åren inte har kunnat umgås med sin familj så mycket som han skulle ha velat.
– Det är något som jag har missat mycket av.
"Det är jag som bestämmer, jag kan det här och kunderna är trevliga och snälla", säger Mounir Hanouch.
Tanken är att ta igen det – att tillbringa mer tid med barn och barnbarn – om han skulle hitta en köpare. Han säger att det finns de som ringer på annonsen, men att de hittills mest ställt frågor.
– De vill kolla läget.
Det är dock inget lugnt pensionärsliv han tänker sig. Han planerar att resa till Libanon, men även till länder som Irak, och bistå behövande genom sin kyrka.
– Min dröm är att kunna hjälpa barn, fattiga, gamla och hemlösa, säger Mounir Hanouch.
– Det finns många som behöver hjälp.