Leo Karlsson, Melker Karlsson och Botvid Dahlberg märkte och sorterade material till skolans kojor under dagen.
Kriget är något som de tänker på allihop. Botvid Dahlberg, som går i fjärde klass, uttrycker en viss känsla av hopplöshet.
– Jag fattar inte grejen. Varför, varför, varför? Jag tycker bara att det är tråkigt.
Arbetsdagen är en möjlighet att göra något. Tillsammans med några klasskamrater märkte han upp material som används till att bygga kojor på skolgården.
Dagslönen från fredagens arbetsdag ska nu skänkas.
– Det känns bra att hjälpa till, säger Botvid Dahlberg.
Andra elever har följt med någon av sina föräldrar på jobbet, en av dem ställde sig på Storgatan och spelade gitarr för att samla ihop pengar.
Niondeklassaren Tindra Wall tillbringade dagen på ett blåbärsodling i trakterna av Ringarum mellan Söderköping och Valdemarsvik.
– Jag tycker att det här är ett jättebra initiativ. Vi har fått umgås med klassen hela dagen. Allt blir roligt när man är tillsammans. Vi har haft kul och samtidigt tjänat ihop pengar till en bra sak.
"Vi har haft kul och samtidigt tjänat ihop pengar till en bra sak", säger Tindra Wall, som går i nionde klass på Waldorfskolan i Söderköping.
Det finns flera Waldorfskolor i Ukraina, de flesta i Kiev, berättar skolans rektor Helena Selsfors. Samtliga har fått stängas sedan Ryssland invaderade den 24 februari.
Hon har varit i kontakt med flera lärare.
– När man får höra deras berättelser blir allt väldigt verkligt.
Det finns både personal och elever från de ukrainska skolorna som har flytt till Sverige. Skolan i Söderköping har inte tagit emot någon av dem än, men Helena Selsfors utesluter inte att det kan bli aktuellt.
– Vi har varit i kontakt och berättat att vi finns.
"Det känns bra att hjälpa till", säger Botvid Dahlberg, här tillsammans med sina klasskamraten Leo Karlsson och Melker Karlsson samt rektor Helena Selsfors.
Arbetsdagen är inte unik för Söderköping.
– Det här är ett internationellt dagsverke där Waldorfskolor i hela världen går samman och hjälps åt. Och i år är det väldigt många av dem som har valt att ge till just Ukraina, säger Helena Selsfors.
Den dagliga rapporteringen om civila dödsoffer, förstörelse och människor på flykt kan göra vem som helst uppgiven. Att försöka bidra kan vara ett sätt att hantera känslorna.
– Jag tror att det är viktigt att barn och ungdomar får känna att man kan göra något. Att jag, lilla människa, faktiskt kan tvätta fönstren hos farmor och få 50 kronor som jag sedan kan skänka.
Även en liten insats är bättre än att inte göra någonting alls, menar hon.
– Det är så lätt att det annars bara blir förtvivlan, rädsla och hopplöshet.
Pengarna från årets arbetsdag kommer att skänkas till offren för kriget i Ukraina.