Det blev mycket bad, surfing och upplevelser för hela familjen i Australien. Här är 10-årige Sixten på väg med sin bräda.
I fyra månader lämnade hela familjen, Amalia med sambon Robin Lundström och deras två barn, allt och reste runt i Australien. Amalia ville få kvalitetstid med familjen. Ett spännande äventyr i landet som är hennes andra hem. Som barn bodde hon och hennes syster långa perioder med sin pappa i Adeleide i södra Australien. Där fick de möjlighet att uppleva hur det är att gå i skolan i landet.
Nu ville hon ge sina egna barn, Sixten 10 år och Hedda 6 år, samma möjlighet. Men framför allt var det en tid för henne själv att vila upp sig efter sina operationer och samla nya krafter.
– Operationerna som jag genomgår är tuffa. Jag behövde få återhämtning. Det behövde vi alla i familjen innan jag fortsätter med sjukvården.
I slutet av januari bar det av. De köpte en buss i Australien som de renoverade på plats och åkte sedan runt utan planer. De kunde ta dagen som den kom.
– Vår nya buss var lite mindre än den som vi har i Sverige och den var spartanskt inredd. De första veckorna fixade vi så att den skulle bli som vi ville ha den. Solpaneler, rinnande vatten, toalett och ett eget elsystem är ett måste. Barnen gick i Waldorfskolan där och följde den svenska undervisningen men först hade de australienskt sommarlov.
Det blev mycket bad, surfing och upplevelser.
– Det har varit helt fantastiskt men nu är vi hemma igen. Vi är vana att ha mycket tid tillsammans och så har det inte blivit de senaste åren här i Sverige. Så nu har vi tagit igen det på andra sidan jorden.
Under ett par år har de byggt upp och drivit Örnvikens camping i Valdemarsvik.
– Att bygga upp campingen är både något av de roligaste vi har gjort men även det tuffaste. Den tog alldeles för mycket tid och energi. De senaste två åren har varit enormt stressiga, men nu har vi lämnat campingen, säger Amalia Braunsthal.
Familjen köpte en buss i Australien som de renoverade. "Vår nya buss var lite mindre än den som vi har här i Sverige och den var spartanskt inredd. De första veckorna fixade så att den skulle bli som vi ville ha den", säger Amalia Braunsthal.
De är tillbaka i Söderköping. Deras buss står för tillfället utanför den gamla brandstationen.
– Men huset ska rivas så vi måste flytta alla våra grejer. Det är inte klokt vad mycket saker man har.
Hon är glad och positiv. Även om livet fortfarande är stressigt och hon har många läkarbesök framför sig.
– Operationerna har varit tuffa och det har tagit lång tid för mig att läka.
Sommaren 2022 fick Amalia veta att hon är bärare av en cancergen som medför risken att utveckla vissa cancerformer.
– I mitt fall är det äggstockscancer som är det primära och som drabbat min familj i generationer. Det är en vidrig cancerform som inte har särskilt goda utsikter. Det finns risk för bröstcancer. Vid en utredning hittades förändringar i mina bröst som än så länge var godartade men med tanke på mina gener så kändes det som en tickande bomb. Det var bara att ta bort dem.
Första steget var att operera bort all bröstvävnad, en så kallad dubbel mastektomi. Det skedde våren 2023 då hon genomgick ett par komplicerade operationer.
– Jag fick göra två operationer inom loppet av 24 timmar. När jag vaknade efter den första så kändes det som att jag inte kunde andas. Det blev som ett litet trauma. Jag brukar vara smärttålig och tänkte att om jag ligger ner och andas så blir det nog bättre. Det blev det inte.
Det visade sig att Amalia hade en inre blödning och förlorade mycket blod.
– Det här är väldigt dubbelt, jag känner att jag har haft en enorm tur att de upptäckte cancern innan den utvecklats. Samtidigt känner jag en sorg över att ta bort mina bröst, äggstockar och allt.
Amalia har försökt förklara för barnen. Tillsammans har de tillverkar bröst i papier-maché för att göra en avskedsceremoni för hennes bröst. Ett tillfälle att prata om allt.
– Det kändes värdefullt. Barnen hade många frågor och jag minns själv när jag var liten att man ibland inte ville fråga saker för att inte göra de vuxna ledsna.
Under fyra månader så har familjen åkt runt i Australien, sitt andra hemland. Sambon Robin Lundström tillsammans med barnen Sixten 10 år och Hedda 6 år.
Amalia får själv avgöra när äggstockarna ska opereras. Egentligen vill man inte vänta för länge på grund av risken att cancer kan utvecklas men samtidigt är omställningen för kroppen enklare om man är äldre och mindre fertil.
– Jag kan absolut inte vänta mer än ett par, tre år. Men när vi började prata om det kände jag plötsligt desperat att jag ville ha fler barn. Nu måste jag fundera över vad jag vill. Vill jag ha fler barn eller är det en sorg över att jag vet att jag tar bort möjligheten. Jag kommer ju inte kunna få fler barn efteråt och komma in i klimakteriet som väldigt ung.