Ett levande museum

Smedstorps dubbelgård, mellan Kisa och Österbymo, nära Sommen, är en fantastisk omålad skapelse i en underbar miljö, och en upplevelse för varje stressad nutidsmänniska. Här verkar tiden ha stått stilla i ett par hundra år. I alla fall om man bara ser till byggnaderna som i något fall kom till redan i början av 1700-talet. Men snart hörs en traktor, och bakom huset på den nyklippta gräsmattan står en åkgräsklippare. En katt ligger på den. Men det är Görgen Carlsson som har klippt gräset. Han bor här ensam.- Boningshuset byggdes i slutet av 1700-talet, men i början av 1800-talet byggde man på en våning till. Min släkt har bott här sedan 1820-1830, någonting och alla husen här var nog byggda då, säger Görgen Carlsson och tittar ner mot fähus och lador på båda sidor om gårdstunet. Hela tunet är inhägnat av byggnader: det är svin-, höns, och fårhus, det är källare, brygghus, stall, källare, visthus, lofthus. I dubbel bemärkelse. Gården delades nämligen en gång av två bröder som hade var sin del i det stora boningshuset och var sitt av vart uthus. Lottdragning 1944
Periodvis brukades gården av två bönder, ibland av en. Görgen Carlssons farfarsfar var den siste ensambrukaren, ja före Görgen då. - Min farfar och hans bror ansökte sen om skifte och 1944 blev det lottdragning om vem som skulle vara kvar.Det blev Görgens farfar som tog vinstlotten i Östergötlands sista laga skifte. Dennes bror byggde ett nytt bostadshus intill, marken delades. I dag ägs alla husen och tomten av Östergötlands länsmuseum. Jordbruksmarken äger Görgen Carlsson och dennes syssling. Görgen brukar jorden och ser efter byggnaderna. Skulle de behöva åtgärdas ringer han till museet och förklarar vad som måste göras. Han trivs på gården, även om det kan vara ensamt ibland. Men han har en särbo
i Vimmerby som är i Smedstorp så ofta hon kan.- Det är väl främst miljön här som jag tycker om. Det är lugnt och tyst, men ändå rörligt och inte alls enformigt, när alla turister och vandrare kommer förbi och hälsar på.Som förr
För det är klart att många vill stanna och titta på de ålderdomliga och vackra byggnaderna. Görgen Carlsson ser dem varje dag och visst händer det, säger han, att han då och då tänker på alla som bott här före honom.- Särskilt när jag sitter ute och äter eller fikar. Då tänker man ju på att de andra före mig har suttit här och sett samma saker som jag. År efter år. På den inhägnade gården står en imponerande hästkastanj. Den är både högrest och vid och har setts av åtskilliga släktingar till nuvarande brukaren.- Tidigare fanns det en till likadan men den blåste ner i en storm för ett par år sen. Som tur är utan att skada något av husen. Bägge träden planterades av de första i min släkt på gården någon gång kring 1830.Vart man än vänder sig i Smedstorp påminns man om historien. Så även i det omgivande odlingslandskapet med åkrar, betesmarker, ekar, och ängar som betas och slås med lie och bevarar det gamla landskapets kulturväxter. Här finns bland annat ängshavre, sandnarv, femfingerört, backklöver och backsippa. Som sagt var: Görgen Carlsson bor
i ett levande museum.

Ett levande museum

Fadern brukade jorden. Farfar likaså. I sex generationer har Görgen Carlssons släkt varit på Smedstorp. Han bor i ett levande museum.