"Inte individens fel att hon inte har arbete"
Till och med i svenskundervisningen för invandrare är målet att bli självförsörjande.
Skillnaden mellan Skärholmsmodellen och andra är att vi tar fasta på människors möjligheter i stället för problem, säger Eva Wilman och Kim Randrup (till höger). Foto: Matz Glimhed
Foto:
Så Kim Randrup och Eva Wilman, initiativtagare till Skärholmenprojektet, som är det mest kopierade socialprojektet i landet, gjorde helt enkelt de svenskstuderande till arbetssökande.
- Man kan arbeta även om man inte kan språket, säger Kim Randrup.
2 300 personer anmäler sig varje år på Jobbcenter där alla som söker socialbidrag hamnar. Efter sex månader har 50 procent av dem hittat egen försörjning. 25 procent har hamnat i olika åtgårder och stöd och ytterligare 25 procent är långtidsarbetslösa med problem som tar lång tid att klara ut.
- Hela skillnaden mellan Skärholmsmodellen och andra är egentligen att vi flyttar fokus från människors problem och i stället tar fasta på deras förmågor, önskningar och motivation.
- Har man fokus på problemen ser man till slut inget annat. Vi ser till hur man ska komma vidare och hur det ska gå till, säger Kim Randrup. Och vi har stora förväntningar på människor. Vi är övertygade om att de vill arbeta för sin försörjning.
Analfabeter fick jobb
- Vi ser till människors resurser i stället för till elände, säger Margareta Johansson (v), ordförande i Skärholmens stadsdelsnämnd.
Hon har exempel på analfabeter som fått jobb, för henne finns inget hopplöst fall. Samtidigt säger hon att människosynen är avgörande för att lyckas.
- Det är inte individens fel att han eller hon inte har arbete. Det gäller att hjälpa människor in på arbetsmarknaden. Har man inte den grundsynen ska man nog vara väldigt försiktig att ta efter Skärholmsmodellen.
Så jobbar vi med nyheter