Klockan 20.30 träffas en grupp personer i Skärblacka Missionskyrkan. Det är skolavslutning, men inte på det vanliga viset. Coronapandemin har satt stopp för den årliga bussresan till Liseberg och gruppen undrar vad ungdomarna ska hitta på i stället.
– Det är synd om dem som slutar nian nu, resan till Liseberg har gått direkt efter avslutningen i 20 år, säger Ann-Christin Ohlsson från Equmeniakyrkan och en av de drivande nattvandrarna.
De engagerar sig av flera skäl. Några lyfter skadegörelsen på orten, andra vikten av att trygga vuxna är ute för ungdomarnas skull.
– Jag känner många av ungdomarna och vill bidra till trygghet, säger Christer Broström, lärare vid Mosstorpsskolan.
För att uppmärksamma arbetet har kommunalrådet Karin Jonsson (C) bjudits in. Darko Mamkovic (SD), Reidar Svedahl och Ola Hedin (L) är inbokande följande kväll.
– Det är värdefullt att komma ut till de olika kommundelarna och prata med folk, säger Karin Jonsson.
Hon beklagar den senaste tidens skadegörelse på orten. När en i gruppen frågar om hennes syn på rektorns ansvar i samband med ungdomarnas skolavslutningsfirande svarar hon:
– Skolan får ta mycket skit ibland, jag tycker framförallt att det är ett föräldraansvar.
Prästen Mikaela Stigsdotter Larsson, Svenska Kyrkan, har även en ledande roll i nattvandringarna.
– Jag hör många som efterfrågar mer föräldraansvar, men flera tror inte att deras barn bidrar till oroligheter. Samtidigt finns engagerade som inte har egna barn i skolåldern. De visar att det även går att göra något för andras barn.
Gruppen uppdaterar sig var ungdomarna kan tänkas hålla hus, delar upp sig och promenerar iväg.
Föreståndaren på Mårängens camping, ett populärt badställe för ungdomarna, meddelar att allt är lugnt. Fritidsgårdens ledare är själva ute i samhället för att finnas till hands.
Ryktet säger att några föräldrar arrangerat en fest för sina barns klasser vid en sandstrand cirka en mil utanför samhället, meddelar Ann-Christin.
Under timmen vi följer nattvandrarna träffar gruppen bara på en man som rastar sin hund samt några bilburna ungdomar som hänger vid macken och verkar ha trevligt.
– Så här lugnt har det varit varje gång vi gått, när vi träffat på ungdomar har vi bara haft trevliga samtal med dem, säger Ann-Christin.
– Kanske betyder det att vi stävjar oroligheterna bara genom att gå ut. Och därför skulle vi behöva vara fler som är ute mycket mer.