Artikeln publicerades första gången den 28 maj.
LÄS MER: 17-årige Lukas drömde att ta körkort – omkom i svåra trafikolyckan.
På bara en tiondels sekund kan livet förändras i grunden. Världen vänds upp och ned och det som en gång var ens verklighet är bara ett minne blott. Det enda som krävs är ett sms.
Klockan 22:40 plingar det i Rickis mobil.
"Jag vet hur viktig Felicia var för dig, det är hemskt det som har hänt"
– Jag förstod ingenting, säger Ricardo "Ricki" Gonzalez och fortsätter:
– Jag blev helt hysterisk, helt förstörd.
Det är tisdag den 21 maj. Flickan som Ricki har känt i sju år, som han har sett växa från barn till vuxen, hon som han kallar sin lillasyster. Hon finns inte mer.
Felicia Folkesson hette en av de tre ungdomar som omkom i den tragiska olyckan utanför Kimstad. Hon hade nyss fyllt 18 år. Hon älskade energidryck med smak av kaktus och lime. Hon drömde om att gå på en konsert med Harry Styles. Hon älskade att dansa. Det var så de träffades, Ricki och Felicia.
– Jag kommer ihåg första gången hon kom på min dansgrupp. Hon hade så roliga skor minns jag, de var väldigt färgglada. Då var hon 11 år gammal, säger Ricki.
Sedan dess har de hängt ihop, med tiden blev de nära vänner.
– Hon var väldigt nyfiken, glad och sprallig. Hon var och har alltid varit väldigt omtyckt. Och hennes skratt, hon hade ett sånt skratt som man minns.
– Hon tog allt mer ansvar. Hon var min förlängda arm och tog hand om de yngre dansarna.
Felicia blev Rickis skugga i dansstudion. Hon fanns nästan alltid vid hans sida under danspassen – och om han missade en träning tog hon passet själv.
– Hon var så duktig med barn och ungdomar. Jag var så stolt över vem hon hade växt upp till och blivit. Hon hade så mycket att ge.
När Felicia hade fyllt 18 skulle hon helt ta över vissa grupper, det var deras "deal", berättar Ricki. Men så blev det aldrig. Nu vet han inte hur det blir med dansen, i salen kommer det från och med nu alltid vara ett tomrum.
– Jag vet inte hur mycket jag kommer att klara av att göra nu när hon inte finns. Jag har ingen lust med dansgrupper utan henne, jag har ingen lust att vara instruktör utan henne. Jag tror att det är svårt för andra att förstå hur nära vi var, säger Ricki och fortsätter:
– Jag har alltid beskrivit henne som en liten syster, som var värdefull, underbar, men också skitjobbig. Är man inte jobbig som en lillasyster har man inte gjort rätt, säger Ricki med ett litet skratt.
Även utanför dansen följde Felicia i Rickis fotspår. När hon skulle börja på gymnasiet valde hon att läsa barn och fritid – ledarskap. Och när det var dags för praktik ville hon praktisera med Ricki som socialpedagog på Mosstorpsskolan.
– Hon fick en skoluppgift – "en ledare jag mött" – och hon skrev om mig, att jag var hennes förebild. Jag kan ärligt säga att hon är en av mina största stoltheter.
Hur var hon som person?
– Alltid glad. Skrattade jämt. Hon tog alltid handen och höll för munnen när hon skrattade. Hon var väldigt social och positiv. Hon kunde gråta för det lilla minsta.
Sedan det där sms:et förra veckan har Rickis liv vänts upp och ned.
– Jag kommer aldrig få prata med henne igen, inte få träffa henne mer. Hon stod alltid bredvid mig, vi kunde prata om allt. Jag ser henne hela tiden, jag sover inte.
Sorgen har han inte börjat bearbeta. Som socialpedagog på Mosstorpsskolan, där Felicia tidigare gick, har han försökt att stänga ute sin egen sorg för att kunna finnas där för alla unga som också kände Felicia. I fredags samlades Ricki med de andra sörjande på skolans grusplan.
– Det var en sådan sorg. Många kom fram och gav mig kramar och för varje kram kände jag att jag blev starkare. När jag såg alla mina elever där, och mina danselever, då brast jag helt, säger Ricki.
Minnesceremonin inleddes med Fine Line, av Harry Styles – Felicias favoritartist.
– Jag blev så rörd över vad alla grabbar och tjejer hade skapat för sina vänner. Det var fantastiskt och jag var så stolt över att vara en del av det.
Redaktionen har fått tillåtelse av Felicias familj att publicera hennes namn och bild.