Norrköpings hedersmedalj, Honoris Causa – S:t Olofsmedaljen, delas ut en gång per år av kommunstyrelsen till någon person eller företag som gjort något extra hedervärt. I år får Skärblackarestaurangen Lingon & Dill utmärkelsen.
– Detta är som att hälla bensin på glöden. Vi har jobbat oerhört hårt med den här restaurangen och sånt här får en att orka lite till, säger Morgan Lundin.
Emilie Jeppsson håller med och tillägger:
– Det känns jättekul eftersom det betyder att våra ansträngningar märks.
Paret har lång erfarenhet av arbete inom restaurangbranschen och de är vana vid högt tempo och hårt arbete. De har flera VM-guld inom grill och BBQ och ett antal nobelmiddagar i ryggsäcken, men det senaste årets pandemi har inneburit en stor utmaning för paret och de har satts under stor press.
– Jag har nog aldrig jobbat så hårt som nu. Vi klarar oss, men det har krävts att vi fördubblat vår arbetstid, säger Morgan Lundin.
Restaurangen och parets arbete har fått utmärkelser flera gånger tidigare, men det är framförallt bemötandet från gästerna som är drivkraften.
– Det är väldigt tufft ibland och vi blir väldigt trötta. Men så kommer någon gäst med en liten present, ett kort med ett tack för att vi fixade så bra mat till någons bröllop till exempel, och då orkar man lite till, säger Emilie Jeppsson.
Kommunstyrelsens ordförande, Olle Vikmång (S), är glad över att få tilldela Lingon & Dill medaljen. Han har själv ätit lunch hos dem flera gånger.
– Det är otroligt häftigt att vi har en så framstående restaurang i kommunen och att de har valt att satsa i just Skärblacka, säger han.
Att paret tog beslutet att starta upp restaurangen i Skärblacka föll sig naturligt, eftersom Emelie fått arbete i Norrköping och ville stanna kvar, medan Morgan just hade avslutat ett annat arbete och blev tipsad om en ledig lokal i Skärblacka av en vän.
– Det är rätt vanligt att folk höjer på ögonbrynen över att vi är just här, säger Morgan Lundin och den norrländska dialekten klingar till i hans röst.
– Det är en fråga om perspektiv. Flyttar någon från Norrland till Stockholm är det ingen som reagerar, men flyttar man från Skåne till Kiruna blir det en nyhet!
Paret har en passion för sitt yrke och kontakten med gästerna ligger dem varmt om hjärtat. Det lokala engagemanget från ortsbor var också en bidragande orsak till att restaurangen kom till från allra första början. Rent bokstavligen. Morgan Lundin berättar att det, när han stod mitt inne i den då kala före detta postlokalen och inte riktigt visste var han skulle börja i bygget av sin restaurang, kom en stor man och tryckte näsan mot glaset i dörren.
– Han gjorde en knasig grimas och frågade vad jag höll på med här inne. När jag sa att jag skulle bygga en restaurang skrattade han och sa att ”ska man göra det måste man ha bollar av stål!”, berättar Morgan Lundin och skrattar.
Redan dagen efter kom mannen tillbaka tillsammans med några vänner, med verktyg i högsta hugg hjälpte till att börja bygga, trots att Morgan hade sagt att han inte kunde betala dem. Men det var inte pengarna som var poängen.
– Vi är nog lite så vi också, vi gör inte det här för pengarnas skull vi heller.
Kanske är det lite av den knasigheten man behöver för att gå från Michelinkrogar i världens metropoler till att satsa allt på en lunchrestaurang i glesbygden.