AnnBritt är pensionär -men inte pensionsmässig

När är det dags att börja planera boendet för ålderstigna dagar?
Frågar man AnnBritt Grünewald svarar hon "mellan 50 och 60". Då har man fortfarande tillräckligt med ork för den slitsamma flytten från hus till lägenhet.
Själv tycker hon att hon och maken Björn väntade för länge med att lämna huset utanför Stockholm. För ett år sedan flyttade de till Säter i Dalarna, där de nu bor med sina två hundar och två katter. De tre sönerna har alla lämnat föräldrahemmet och AnnBritt Grünewald kan numera kalla sig farmor fem gånger om.
Flykten från storstaden har hon inte ångrat en dag. Hon och maken stortrivs i Säter, inte minst med det sjudande kulturlivet.
- Vi har inte konsumerat så mycket kultur på tio år i Stockholm som vi har gjort det här året
När Säters mentalsjukhus skulle göras om till bostadsrätter höll sig paret Grünewald framme. Trakten var de bekanta med sen tidigare, eftersom AnnBritt Grünewald sitter i styrelsen för minröjningsföretaget Scandinavian Demining Group som ligger i Säter.

Perfekt boende
Här kunde de och nio
andra familjer skapa det perfekta äldreboendet, med matsal i huset och vårdcentral, kyrka, bibliotek, golfbana och friskvårdscenter inom gångavstånd. Alltsammans vackert omgivet av en park som ligger vid sjön Ljustern.
- Jag kan ta på mig baddräkten hemma och gå ner till stranden och bada på sommaren, säger AnnBritt Grünewald entusiastiskt.
Intresset för den nya tidens äldreboende är stort. AnnBritt Grünewald blir inbjuden att föreläsa om hur de har skapat ett boende som passar just dem.
Hon är övertygad om att detta kommer att bli allt vanligare nu när de välbeställda fyrtiotalisterna går i pension.
- Många sitter ju på sina betalda hus utan lån och så vidare, och då kan man investera i något som är bekvämt för framtiden.

Gillar att debattera
Annars är det fortfarande som före detta fängelsedirektör hon är mest känd och aktuell. Trots att det är nio år sedan hon avgick som chef för Österåkeranstalten tillfrågas hon ofta om sina åsikter om kriminalvårdspolitiken.
Hon är en erkänd humanist och tycker att det är fel att det inte satsas mer på stöd till utsatta familjer, "för det sociala nätverket är faktiskt den viktigaste brottsförebyggande faktorn".
Att Svenska Dagbladets ledarsida kallar henne för "ett eko från 1970-talet" tar hon som en komplimang: På 1970-talet fanns en humanistisk grundsyn som genomsyrade socialsvängen och kriminalvården.
Nu i dagarna har hon fyllt 65 år och skulle kunna gå i pension om hon vill. Det tänker hon förstås inte göra. Hon är alltför engagerad i olika samhällsfrågor och tycker att det är roligt att ge sig in i debatten.

Drömprojekt
Hon tänker återuppta sitt skrivande av krönikor - "jag har fått lite olika förfrågningar" - och som aktiv medlem i socialdemokraterna står hon till förfogande för eventuella uppdrag i kommunpolitiken.
En 65-årsdag är inget att fira, tycker AnnBritt som i stället bjöd på stor inflyttningsfest tillsammans med maken i somras.
Bemärkelsedagen nu i veckan tillbringade hon på ett möte med Jämtlandsakademin, en förening för diverse märkvärdiga människor med rötterna i Jämtland.
Finns det tid över skulle hon gärna ge sig i kast med sitt drömprojekt: ett museum för svensk särlingskonst i Säter.
- Många av våra stora konstnärer har ju en psykiatrisk historia: Hill, Josephson, Hjertén, Schöier, Göransson och Kjerner för att bara nämna några.

AnnBritt är pensionär -men inte pensionsmässig

Pensionär. Men bara på papperet. Färgstarka före detta fängelsedirektören AnnBritt Grünewald njuter av sin nya tillvaro.