Vilma är van vid djur. Hennes farmor Kerstin och farfar Ingvar har tidigare drivit gården där hon nu bor.
– Jag är uppväxt med djur sedan jag var liten. Farmor och farfar hade mjölkkor och jag har haft kaniner, hamstrar och hästar. Min pappa Roger sköter åkermarkerna, men vill inte ha djur. Så det är jag som brinner för just den delen, säger Vilma och skrattar.
För sex år sedan startade hon sin verksamhet med tre getter och fyra får.
– Jag var gravid med första barnet och kände att jag ville ha något mer att göra på dagarna än att sitta inne och kolla på tv, säger Vilma.
Intresset för fåren försvann inte när Alvin och Inez, idag sex och fem år, kom till världen.
– Nej, snarare tvärtom. Jag tycker det är skönt att ha någonting mer att göra än att bara vara mamma. Uppväxten barnen får här med djuren är fantastisk, säger Vilma.
Än så länge kan hon inte leva på sin fårproduktion.
– Nej, jag arbetar heltid på ett företag här bredvid. Det är perfekt att bo granne med jobbet, säger Vilma och pekar mot en industribyggnad precis vid infarten till Rejmyre från Finspångsvägen.
Det krävs en del arbete för att sköta om 30 får.
– Det ska utfodras och göras rent morgon och kväll. Jag klipper alla mina får själv. Jag fick en klippmaskin i julklapp för några år sedan och är självlärd.
Är fåren välvilligt inställda till klippning?
– De som blivit klippta tidigare tycker oftast det är skönt att bli av med pälsen. Med de som inte blivit klippta förut, kan det bli brottningsmatcher. Men jag har vänner som gärna är med och hjälper till, så det går bra, säger Vilma.
Fårproduktion handlar också om slakt och kött.
– Det är några baggar varje år som går till slakt, än så länge sköter vi den delen själva på gården. Men jag säljer inget kött, det hamnar i vår frysbox. Tackorna behåller jag till avel, förklarar Vilma.
Vad blir skillnaden nu när du startat företag?
– Att jag ska utöka besättningen och betäcka mer, även om jag skyndar långsamt. Jag vill satsa mer och börja skicka till ett slakteri. I framtiden skulle jag vilja starta en gårdsbutik. Jag har även höns och kan sälja ägg plus att jorden här är bra för potatisodling, säger Vilma.
Vi går in i ladugården där fåren nyfiket spanar in oss och Vilma hälsar på dem med namn.
– Jag har namngett alla och ser skillnad på dem, säger den 26-åriga fårbonden med ett nöjt leende.