Tyko Axelsson är rik på erfarenheter
Tyko Axelsson kan titta i backspegeln på en nästan 90-årig gärning som formgivare och industridesigner på bland annat Reijmyre Glasbruk.
Tyko Axelsson med en av de många glasfigurer han formgivit. Denna formgav han strax efter månlandningen och mönstret i botten symboliserar detta. foto: emma ekstrand
Foto:
Glas och glasframställning har varit en stor del av Tyko Axelssons liv. Och när han nu blickar tillbaka på en nästan 90-årig gärning inom glasbruksindustrin är det med glädje.
- Jag har haft ett väldigt rikt liv, konstaterar han.
Order på 90 000 glas
När Tyko Axelsson arbetade på Alsterfors Glasbruk på 1920-talet kom en av dåtidens stora inom formgivarkonsten, Edvin Ollers, dit med sina ritningar. När Tyko Axelsson såg att Ollers inte kunde arbeta med glas och fick göra om sina ritningar bestämde han sig för att utbilda sig till industridesigner.
Efter studierna blev Tyko Axelsson verkmästare och lagerchef på Alsterfors. Efter en australiensisk stororder blev han eftertraktad i branschen.
- Det kom en grossist från Australien och jag hade ritat glas. Grossisten var nöjd med glasets skål men inte benet. När de var på lunch formgav jag 16 olika ben och klippte ut dem i papper. De hittade några de gillade och jag fick en jätteorder på 90 000 glas, säger han.
Reijmyre låg efter
Tyko Axelsson berättar lika entusiastiskt om en smart eller vacker design, som vikten av lönsamhet och noggranna ekonomiska kalkyler. Efter några år i branschen hamnade han till slut, 1957, på Reijmyre Glasbruk som då gick med förlust.
- Jag tyckte både bruket och byn var ofantligt mycket efter bruken i Småland. Mina första arbetsuppgifter var att analysera produktionen. Jag minns särskilt en formgivare som många trodde på här, men det visade sig att hennes ljusstakar kostade 24 kronor att tillverka, men bara såldes för 2,40 i affären. Det gick ju inte!
Men en stor del av Tyko Axelssons yrkesliv har också ägnats åt formgivning. Han hämtar gratängformar, tekannor och suffléskålar i olika modeller och storlekar.
- Det här var den första serien jag ritade på Rejmyre. Jag kallade den Heta linjen, efter telefonlinjen som fanns mellan Sovjet och USA under Kalla kriget.
En försäljningsframgång är serien Lyckans blå fågel.
- Italienska formgivare hade skapat något som såg ut som elaka råttor som inte gick att sälja i Amerika. Jag ändrade formen på "de elaka råttorna" så de blev fåglar. De sålde jättebra, säger han och skrattar.
Han konstaterar att han haft det väldigt bra i Rejmyre, men han tror att hela glasindustrin står inför stora utmaningar.
- Något som jag inte anser fungerar i dag är att ledningen finns i Stockholm och tillverkningen i Rejmyre. Ledningen måste ha daglig kontakt med konstnärerna och de som arbetar på bruket, annars fungerar det inte, och det säger jag av egen erfarenhet.
Det är ett som är säkert. Erfarenheter lider inte Tyko Axelsson någon brist på.
Så jobbar vi med nyheter