Saltglaserat stengods är deras melodi
Keramikerna Eva Isaksson och Lars Andersson är Rejmyre hantverksbys senaste tillskott. Nyligen slog de upp portarna till Reijmyre Stengods.
Eva Isaksson har rutin på krukmakeri. Öronen sitter perfekt på den stora krukan. - Öronen är inte så svåra. Däremot kan det vara knepigt att få krukan helt rak när de är så här stora, förklarar hon.
Foto:
- Det är klassiska produkter med nya inslag och nya färger, säger Lars.
Plats för åskådare
De traditionella formerna sitter i ryggmärgen på både honom och Eva. I 13 år drev de Raus stenkärlsfabrik i Hellsingborg, där det kulturella arvet var ett av de viktigaste inslagen. Men för två år sedan kände de att det var dags att gå vidare och göra något nytt. Fabriken såldes och själva nappade de på Finspångs kommuns erbjudande om att delta i Rejmyreprojektet.
- Det är verkligen beundransvärt hur den här kommunen stöttar och satsar på hantverk, säger de och jämför med sin forna hemkommun där hantverkarna hade det tuffare.
Dessutom tycker de att det finns en enorm potential i Rejmyre.
- Här finns en nyetablerad antikaffär, glaskonsthallen är fantastisk och till hösten kommer det en smed. Det är jättespännande!
Eftersom Lars och Eva har varit med i projektet från start har de själva haft möjlighet att planera och skräddarsy lokalerna efter sina egna behov. Innanför den lilla butiken ligger en luftig verkstad där det finns plats för både produktion och besökare.
- Vi vill att kunderna ska kunna gå in och kolla hur grejerna blir till, det är en del av konceptet, förklarar Lars och visar runt bland raderna av torkande krukor, trädgårdsgrodor och krus.
Aldrig två likadana
I ett av hörnen står Eva och lägger sista handen vid en krukas öron, bredvid henne står drejplattan uppställd och på andra sidan ligger en hög trave inplastade lerbitar. Snart ska Lars förvandla de formlösa klumparna till skålar vid drejplattan. Det ser oerhört lätt ut när han gör det. Fort går det också. Sedan skall skålarna torka innan de bränns i ugnen och glaseras.
Tekniken Lars och Eva använder när de glaserar sitt stengods kallas för saltglasering. Det är klassisk teknik som funnits sedan medeltiden och kom till Sverige i slutet utav 1700-talet. Stengodset bränns i en gasugn till en temperatur på 1 200 grader uppnås. Då kastas vanligt bergssalt in över produkterna. Natriumet i saltet reagerar med ett ämne i leran som kallas kvarts, smälter och glasyr bildas. Glasyren är genomskinlig och ger stengodset olika bruna nyanser beroende på ugnens temperatur. Desto högre temperatur desto mörkare.
- Det är en enkel process, men bränningen är förhållandevis komplicerad. Det går aldrig att få två omgångar exakt lika, säger Lars och håller upp två blomkrukor som bränts på samma vis men fått olika färg.
Just olikheterna gör arbetet spännande. Har en keramiker en gång provat att saltglasera vill han aldrig göra något annat, intygar Lars. Själv gillar han bränningsmomentet bäst.
- Man är väl lite pyroman, säger Lars och skrattar.
Så jobbar vi med nyheter