Det handlar om sex–åtta ton regnbåge och insjööring per år beroende på hur lång fiskesäsongen blir.
– Premiärisättningen brukar nästan alltid ske i Magnehult då isen går upp lite tidigare
och vattnet är mer i rörelse än på andra ställen. Intresset för flugfiske ökar och området här uppe är populärt, säger Robin Larsson, arrendator, som hyr mark och vatten av Holmen och Sveaskog.
Vattnen runt Magnehulteån och Ristsjöarna räknar varje år in flera tusen besökare. Trots det stora besöksantalet är problemen med nedskräpning och ”svartfiske” små.
– Antalet utsatta fiskar och aktuella sjöar har successivt utökats. De senaste åren har fiskar också satts ut mer frekvent. 90 procent av fisken som sätts ut utgörs av regnbågsöring. Jag har en policy att släppa i fisk mellan åtta hekto och två kilo. Då behåller man en bra kvalitet på sportfisket, säger Robin Larsson.
Han fortsätter:
– Att fånga fisken och återutsätta den på ett skonsamt sätt (catch and release) är något som har ökat hos våra besökare – framförallt bland flugfiskare – då det är den fiskemetod som lämpar sig bäst för det.
Fisket i Magnehulteån kan ske året runt beroende på väder- och isförhållanden.
– Nyligen var det sju-åtta plusgrader, isfritt och riktigt bra flugfiske enligt rapporterna. Ristsjöarna är populära att pimpla på under vintermånaderna, säger Robin Larsson.
Regnbågsöring: Stimlevande sport- och matfisk. Tålig och snabbväxande. Laxfisken har fått sitt namn av att hanen under lektiden skiftar i färg. Hos hanen växer vid lektiden underkäken ut till en krok. Längden kan uppgå till 80 centimeter och vikten till drygt nio kilo. I Nordamerika kan arten väga upp till 20 kilo. Planterades in i Europa för första gången runt 1880. I Sverige 1892, som misslyckades. Idag sker kontinuerliga utsättningar över hela landet. Vakar ofta genom att ta byten från vattenytan. Äter ryggradslösa smådjur; kräftdjur, sniglar, vatten- och flygande insekter, fiskar, fiskägg samt näckrosfrön.
Öring: Kan delas upp i tre underarter; bäcköring, insjööring och havsöring. Bäcköringen är storleksmässigt mindre och blir aldrig silverblank (mörkt gulbrun). Insjööring är anpassad till ett liv i sötvatten. Vandrar från födelseälv– eller bäck till sjö. Havsöringen är havsvandrande och stannar helst vid kusten under uppväxten. Vikter över 15 kilo är ovanliga. Havsöring i Östersjön blir ofta större än fiskarna på västkusten.