På avstånd påminner McLaren 650 Spider lite om Ferrari 488. Det är uppenbart att sportbilstillverkarna påverkas av varandra och att man "stjäl" lite linjer här och där.
Hur som helst är 650 Spider riktigt snygg att titta på. Både med cabrioleten uppe respektive nere.
När man väl tagit plats bakom ratten, vilket kräver att man är i hyfsad form och inte allt för överviktig, så slås man över hur kompakt den engelska sportbilen är. Cupén slutar typ en centimeter bakom förarsätet och det är inte så värst mycket kvar mellan hårkalufsen och taket. Stora delar av inredningen är klädd i elegant Alcantara-mocca, så även de djupt skålade stolarna.
Materialet täcker även den mycket race-inspirerade ratten.
Utmärkt växellåda
Bilen består till stora delar av kolfiber. Den är uppbyggd kring en monocell, där förare och passagerare sitter. Den väger inte mer än 75 kilo men den gör bilen oerhört vridstyv och dessutom säker vid en kollision.
I den minimalistiska mittkonsollen hittar man kontrollerna för fjädring och motorprogram. Med en enkel vridning förvandlas bilen från en behaglig landsvägscruiser till en riktig banåkar-best.
När man startar har bilen automatläge i som förval. Om man vill så kan man sköta växlandet själv med paddlarna bakom ratten, men i ärlighetens namn så går det mer än utmärk att låta den sjuväxlade dubbelkopplingslådan sköta om den biten.
McLaren 650S Spider är förvånansvärt lättkört till vardags. Den växlar sammetslent och allt bara flyter på.
Men när man stampar på gasen så formligen exploderar den. Byter skepnad likt Doctor Jekyll och Mr Hyde.
Växellådan väljer blixtsnabbt ett par hack lägre växel och varvräknaren far iväg som en ilsken iller över instrumentpanelen. Ryggen trycks hårt mot sätet och det bara fortsätter så hela tiden. Rödmarkering infinner sig inte förrän vid moderata 8 500 varv per minut.
Motorn är V8:a på 3,8 liter försedd med dubbla turboaggregat som leverar 650 hästkrafter. Trots att det är en turbomotor har McLarens motorbyggare fått till en motor som i stort sett inte har någon turbo-lagg att tala om. Responsen på gasen är blixtsnabb.
Rötter inom Formula1
Filbyten i motorvägsfart är som att skära med en kniv i ljummet smör. Bilen ligger som ett strykjärn på vägen, utan att kännas ombekväm på något sätt.
Sången från dubbelturbomotorn bakom nacken går nog inte att beskriva i ord - det måste upplevas på plats. Det är bara så...
Det råder inga tvivel om att McLaren har sina rötter inom Formula1.
Lika imponerade, som den brutala accelarationen, är de enormt effektiva bromsarna. Gigantiska kolfiberskivor ser till att bromsstäckan är minimal. Från 200 km/h till stillastående klaras på endast 123 meter.
Okey, är den värd pengarna då? 2,3 miljoner kronor är trots allt mycket pengar.
Jag skulle nog ända säga att den är det. Man får en kompromisslös bil, som ändå fungerar bara i vardagen.
Och man får en bil som man med största säkerhet är ensam om att ha hemma på sin gata.