Men, nej, Kerstin Lekander hade helt andra planer.
Hon drog igång ett av Paris mest pittoreska konditorier, det egna bageriet Maison Lebon.
Det är tidig eftermiddag och kön inne på Maison Lebon är lång. Väldoftande pajer och baguetter, till brädden fyllda med skinka och ost, har en rykande åtgång.
Svenska prinsess- och smörgåstårtor och kanelbullar, a bulle à la cannelle, som Kerstin Lekander kallar dem, har också en självklar plats.
Väldoftande matparadis
I de bakre delarna av huset är knäckebrödsbaket i full gång. En våning ned, i en stor ugn i källaren, gräddas baguetter vackert gyllenbruna.
Kerstin visar vägen uppför en vindlande trappa. På ovanvåningen har hon kontor och övernattningsvåning.
– Det var här som bagaren och hans familj bodde. Det här huset har inhyst bagerier i många decennier.
En varm augustidag för snart tre år sedan rullade Kerstin upp persiennerna och öppnade dörren till sitt väldoftade matparadis. Kunderna strömmade genast till.
Paris är känt för sina många bagerier. Kerstins Maison Lebon ligger mitt i ett typiskt parisiskt kvarter, i skuggan av turiststråken, sju minuters gångväg från Triumfbågen.
Här är gränderna trånga och vindlande. Mitt emot bageriet finns en marknad med frukt och grönt, restauranger ligger tätt. Romer spelar dragspel och slipar knivar för en liten peng.
– Ibland känns det som att leva mitt i en fransk film från 50-talet.
När Kerstin slår upp portarna till sitt bageri klockan sju på morgonen är portvakterna till de fashionabla fastigheterna runt om, redan på plats för att inhandla sin morgoncroissant.
Eleganta damer
Deras besök följs av alltifrån mammor med barn, till eleganta damer med lagda frisyrer och nymanikyrerade naglar som beställer nätta knäckebröd i hjärtform eller små snittar med renkött och västerbottenost.
– Smörgåstårtor går också hem här. Folk fascineras. De har inte sett något liknande.
Kerstin sätter yrkesstolthet i att titulera sig fransk bagare.
– Maison Lebon lever som alla franska bagerier på baguetter och utmärker sig dessutom med egna specialiteter.
Kerstin har fått sina kunders gunst med sitt alldeles egna knäckebröd och kakor. Bröden får flicknamn, kakorna har pojknamn: grova, rejäla Kristina, hälsosamma Linnea, chokladstinna Klas och Nils, med smak av vanilj.
Nyfiken flytt
Svenskar bosatta i Paris vänder sig gärna till Kerstin närhelst deras tillvaro ska förses med guldkant. Inför finbesök har svenske ambassadören beställt tilltugg: små snittar med köttbullar, lingon, chevrekräm, gravad lax.
Kerstin flyttade till Paris med man och barn av ren nyfikenhet år 2001.
– Vi ville pröva något nytt: en ny kultur, ett till språk, vidga våra vyer och ge barnen som då var sex respektive nio år detta med sig i livet. Min man och jag gillar utmaningar, att lära oss nya saker.
Några gånger om året beger sig Kerstin till sitt fritidshus på Lönö, en 60-talsstuga som varit i hennes familjs ägo sedan Kerstin var sju.
På väg dit blir ett obligatoriskt stopp hos Ica i Östra Husby, för att handla sådant som mjölk, lättöl, präst- och västerbottenost.
På Lönö radar lugna dagar upp sig med allsköns pyssel. Kerstin bakar kanelbullar i det lilla köket, grillar lax på altanen.
Andra dagar packar hon en korg med kaffe, saft och bullar och promenerar genom blåbärsskogen ned till en solvarm klippa för att titta på solnedgången.
– Lönö är ett ställe jag inte kan släppa. Det är en alldeles underbar plats.
Bor i äppelby
Hon har natur inpå sig även hemma i Frankrike. Kerstin och hennes familj bor i en liten och gammal äppelby i utkanten av Paris.
– Vi köpte en gammal äppelodling och byggde eget hus.
Kerstin har alltid älskat att baka. Bara en tvärhand hög hjälpte hon sin mamma med att baka bullar, rågbröd och tekakor hemma i köket i Finspång.
Mitt i livet tog sedan Kerstin steget att sadla om. Hon är från början civilingenjör och jobbade som konsult åren innan hon ställde sig framför bakbordet.
Eller, som hon själv uttrycker det: hon förstod nog inte själv hur modigt det var att skola om sig till fransk bagare.
Fransmännen är nämligen svårflirtade när det gäller bagerier. Det finns en oerhörd stolthet inom yrket.
– Många fransmän anser att man måste vara infödd för att kunna baka med finess.
Men Kerstins bakverk övertygade. För ett drygt år sedan intervjuades hon av den tongivande franska bageritidningen La Boulangerie, det franska bagarförbundets facktidning.
– Det kändes lite nervöst när journalisten som var här tog fram ett block, bara nickade och skrev och skrev.
När Kerstin några veckor senare slog upp tidningen löd rubriken: ”Je suis fière d’être boulangère française – jag är stolt över att vara en fransk bagare”.
– Att bli populär i en sådan fransk miljö som denna är det är det bästa betyg man kan få. Då vet jag att jag har lyckats.