Peking Fanz klack inför mötet med GIF Sundsvall på Platinumcars Arena i våras.
Det är full aktivitet på gården utanför Östra Ryds skola, men nu är tiorasten är slut och runt mig virvlar eleverna tillbaka mot sina klassrum.
Ilya Shadura talar tre språk flytande – ukrainska, ryska och engelska – och jobbar hårt för att svenskan ska bli det fjärde.
Men än så länge ger han helst sina intervjuer på engelska.
– Nu bor jag i Östra Ryd. Jag går i skolan här och har fått många nya vänner.
Idrott är favoritämnet, han spelar fotboll varje dag. Sedan flykten från hemstaden Korosten, dryga två timmars bilfärd nordväst om Kiev, har han fått ett nytt favoritlag.
Ilya är numera en inbiten IFK Norrköping-supporter.
Har du varit på några matcher?
– Fyra eller fem. Men de vann bara en. 5–1 mot GIF Sundsvall.
Jag frågar om den 24 februari, dagen då de ryska styrkorna invaderade Ukraina.
– På krigets första dag hörde vi hur bomberna landade nära vårt hus. Min mamma sa att vi måste lämna landet.
I två veckor höll de ut. Gång på gång fick familjen söka sig till skyddsrummen.
Flyglarmet tjöt, om och om igen.
– Vi gick ner och upp, ner och upp, säger Ilya.
Till slut kunde de ta sig över gränsen till Polen. Sedan väntade en 14 timmars bussresa, innan de kunde ta färjan över till Sverige.
– Det fanns inga platser på bussen, jag fick stå hela vägen.
"Nu bor jag i Östra Ryd. Jag går i skolan här och har fått många nya vänner", säger Ilya.
Till slut hamnade de i Östra Ryd, det lilla samhället utanför Söderköping med omkring 500 invånare. Att jämföra med Korosten, som har över 60 000.
Vad var dina första intryck?
– Den första dagen tog jag bara in allting. Efter en vecka hade jag fått nya vänner.
Han är en av sammanlagt sju flyktingar från Ukraina som går i grundskolan i kommunen. Utöver det går tre i förskolan. Det är färre än vad kommunen hade trott, men det finns beredskap att ta emot fler om de skulle komma under vintermånaderna.
Parallellt med skolgången är Ilya med på lektioner över länk på sin gamla skola. Bland annat i programmering, något som han skulle vilja jobba med i framtiden.
Om han inte blir fotbollsproffs, vill säga.
Numera går Ilya på Östra Ryds skola, samtidigt tar han fortfarande del av undervisningen där hemma via länk.
Via ukrainsk media följer han och familjen händelserna där hemma.
– Vi tittar på nyheterna varje dag. Om det blir bättre kommer vi att åka tillbaka. Om kriget tar slut.
Hans pappa har återvänt för att hjälpa sin far i hemstaden 200 mil bort. Just nu bor Ilya med sin mor, sin mormor och morbror i Östra Ryd.
Är du orolig för din familj i Ukraina?
– Ja.
Tänker du på hur länge du kommer att bli kvar i Sverige?
– Jag vet inte. Det beror på vad Ryssland gör. Just nu är det krig och jag rädd för att åka hem.
Samma dag som vi ses genomförs det största bombangreppet mot ukrainska städer sedan krigsutbrottet. Stora delar av landet står utan elektricitet.
Strömavbrotten har blivit något som de flesta ukrainare tvingats vänja sig vid.
Rysslands attacker mot ukrainska städer och infrastruktur har intensifierats den senaste tiden.
Ilya berättar att han har kompisar som också flydde i början av året, men som sedan dess har återvänt hem. De samlar pengar för att den ukrainska armén ska kunna köpa nya drönare.
– Jag har vänner som har åkt tillbaka, men nu vill de lämna för andra länder igen.
Han är tacksam för mottagandet som han och hans familj har fått i Östra Ryd. Det har gjort upplevelsen lättare.
– Alla är så snälla här. De säger "hej, hej!" och "välkommen". De första månaderna kom det någon varje dag och kollade så att vi mådde bra, att vi kunde sova ordentligt och så.
– Jag saknar Korosten, men Östra Ryd är bra det också.