Totalt har Ulric Nilsson och hans fru ett 20-tal får på gården i Östra Ryd.
På en gård ett stenkast från Östra Ryd bor byalagets ordförande och den lokala C-politikern Ulric Nilsson. Vargfrågan har blivit en stor snackis i bygden, förklarar han, och var han själv står i den polariserade frågan om skyddsjakt råder det ingen tvekan om.
– Jag ser riktigt positivt på att länsstyrelsen har fattat det här beslutet. Det är frustrerande för oss att det har tagit sådan tid, men jag har full förståelse för det regelverk som finns och de har kommit fram till ett välavvägt och bra beslut. Så som landskapet ser ut här med den djurhållning som finns samt med det beteende som vargarna har fungerar det inte. Och då är det vargen som får stryka på foten, säger han.
Ulric Nilsson håller får tillsammans med sin hustru och deras djur har som tur är inte blivit drabbade av vargangrepp. Men med tanke på att det inte är långt till de gårdar som blivit utsatta blir man ändå påverkad, förklarar han. Efter den senaste tidens angrepp låter de inte fåren beta i hagar som är långt ifrån bebyggelse.
– Vargen är en slug och duktig jägare som inte ger sig på den svåraste måltiden utan de tar de lågt hängande frukterna. När man kommer in i en hage efter en vargattack möts man av halvt uppätna djur och djur som är vettskrämda. Det vore en sak om det var något enstaka djur som dött en snabb smärtfri död, men så är det inte. Det här skapar en oro bland fårägare, säger han.
Hur utbredd är oron i Östra Ryd?
– Det är en stor fråga. Mitt i Östra Ryd är oron inte jättestor, men ju länge man kommer från samhället desto mer ökar den.
Att sätta upp rovdjursstängsel är inte en tänkbar lösning för lanbrukarna i Östra Ryd, enligt Ulric Nilsson. Det stora problemet är att terrängen är så pass skiftande.
Ulric Nilssons och hans hustrus får har än så länge varit förskonade från vargangrepp.
Vad säger du till de som vill att vargen lämnas i fred?
– Jag säger att de har helt rätt. Vi har ett riksdagsbeslut om att vi ska ha 170 vargar i landet och då ska de vargarna finnas på ett ställe där de kan ha ett naturligt beteende och leva i harmoni med människor. Jag kan inte se att den här bygden är den mest optimala. Det krävs större sammanhängande skogsområden där det är mer glesbefolkat, säger Ulric Nilsson och fortsätter:
– Länsstyrelsens beslut var det bästa som de kunde fatta, inte bara för oss på landsbygden utan också för vargens skull. Om de inte hade fattat det här beslutet vet jag inte hur det skulle eskalera. Risken är stor att opinionen vänder och att man säger nej, vi ska inte ha varg överhuvudtaget. Eller att människor tar saken i egna händer och att vargen sedan inte finns kvar.