Det är en av få kalla dagar den här vintern när jag hälsar på i träskutan Venus hemmahamn Valdemarsvik. Frosten och ett tunt lager snö täcker varje detalj på det gamla skeppet från1930. Solen har just gått upp och på däck står skepparen Lars Lind, 77, och sopar undan snön. Hela hösten, oavsett väder, har han seglat längs kusten för att sälja sill, lök och potatis från båten. Han hämtar den på Öland och sen stannar han till på olika orter mellan Kalmar och Oxelösund.
– Ibland tar jag en avstickare till Strängnäs också, säger han.
Att föra fram en segelbåt i regn, blåst och kyla utan styrhytt bekommer honom inte ett dugg.
– Tål man inte vind, väta och kyla ska man inte vara på sjön, säger han.
Lars Linds intresse för båtar och sjöliv väcktes då han bara var sju, åtta år gammal. Hans pappa jobbade med skeppsmäkleri och Lars fick följa med och besöka fartyg ibland.
– Jag hade fantasier om att jag ville bli sjöman. Då var det många som ville gå till sjöss, nu finns det inga sjömänniskor kvar längre. Det gamla sjömansarbetet har försvunnit, allt underhållsarbete sker på varv nuförtiden.
1957, direkt efter folkskolan, gick Lars till sjöss och sedan dess har båtar och hav varit hans liv. Han har jobbat på allt från små båtar på Kinda kanal till stora fartyg längs Sydamerikas kust. Han har haft ett eget fraktfartyg och varit anställd kapten i ett holländskt bolag. Men hela tiden har tanken funnits om en egen "sill- och potatisbåt" i bakhuvudet.
– 1994 köpte jag den här båten. Då hade hon varken mast eller segel och hade legat och förfallit i åtta år. Det har krävts stora reparationer, säger han och bjuder på en kopp kaffe i skansen.
En liten kamin värmer både upp utrymmet och kaffevattnet.
Lars håller kvar en gammal tradition inom svensk kustsjöfart med sin sill- och potatisbåt. När han var ung var det så man vanligen fraktade varor, nu körs de på lastbilar i stället.
– Det är bara jag kvar i hela Sverige, det är vad jag har hört i alla fall, säger han och tänder sin pipa.
– När jag började på 50–60-talet var det mycket kustsjöfart. Men sedan kom så mycket regler och bestämmelser så det lönade sig inte. Och så släppte de in tyskar och holländare som seglade billigare och så dog svensk kustsjöfart ut, säger han ett visst vemod i rösten.
Han säger att han önskar att han varit född 40 år tidigare.
Varför då?
– Då kanske jag hade hunnit segla med de gamla segelfartygen, jag hade velat segla utan hjälpmotorer. Och den andra orsaken är att jag mår illa av det moderna samhället.
Det är mycket med den nya tiden han inte gillar. Betalkort använder han inte (han tar givetvis bara emot kontanter på båten) och ny teknik är inget för honom.
– Jag tycker synd om alla ungar i dag som sitter och trycker på knappar sedan de är två år. När jag var liten var gatorna fulla av ungar. Vi lekte i skogen och gjorde slangbellor, det var jäkligt kul!
Han har visserligen en mobiltelefon, men inte en sådan man kan surfa på. Sociala medier hade varit ett bra sätt för honom att meddela när han anlöper en hamn och för att locka kunder. Men nej, det bryr han sig inte om.
– Det får gå som det går.
Vad betyder Venus för dig?
– Hon betyder ganska mycket. Båtar har liksom varit mitt liv sen jag gick till sjöss 1957. Och jag fortsätter till det bittra slutet!