I våras bröt Caroline Cederquist tystnaden kring de såriga erfarenheter hon bär på från sin barndom. Då utkom hennes uppväxtskildring "Jag andas, alltså finns jag" på Albert Bonnier förlag.
– Jag skrev den för att det kändes så viktigt att stå upp för det lilla barn jag en gång var, säger hon.
I boken berättar Caroline om pappan som slogs, drack och utsatte henne för övergrepp. Och om mamman som satte sina egna behov främst. Med boken vill hon lyfta tabun och våga prata om sexuella övergrepp mot barn men också ifrågasätta den grundmurade bilden av den goda modern.
– Att en kvinna har fått barn innebär inte att hon är en bra mamma. Det finns dåliga mammor. Men jag bar på mycket skuldkänslor för att jag bråkade med mamma. Det gick många år innan jag tog steget och bröt med henne.
Caroline är född i Hammarkullen i Göteborg, men familjens flyttlass gick till Skåne, och därefter hamnade Caroline och hennes mamma i Söderköping. Även om pappan inte längre fanns med i bilden valde mamman andra destruktiva relationer.
– I Söderköping ville jag så gärna passa in, men det kändes som om jag hade svårt att göra det när mamma var gift med en man som drack och betedde sig extremt vulgärt.
– I många år var Söderköping en ort som jag inte ville återvända till. Den äcklade mig och var så förknippad med dåliga minnen, men samtidigt fanns vänner som jag sökte mig till när det var struligt hemma.
I Söderköping hittade Caroline teatern, och spelade i flera föreställningar. I Norrköping gick hon teaterlinjen på gymnasiet och var aktiv på Arbis.
– Teatern blev mitt trygga rum, där jag fick vänner i alla åldrar. Det betydde mycket för mig som vilsen tonåring. Jag blev sedd och omtyckt. Och jag fick också gå in i andra roller, vilket jag behövde för att fly det som jag var med om hemma.
Som 15-åring kände Caroline att hon behövde komma bort från sin mamma och flyttade hemifrån.
– Hur jag påverkats av henne kunde jag inte sätta ord på då. Det var först när jag rasade ner i en depression när jag var 21–22 som jag verkligen började förstå.
Sedan 20 år bor Caroline Cederquist i Stockholm. I dag är hon journalist och kommunikatör, bland annat har hon varit pressekreterare på Polismyndigheten och nyhetschef på Dagens Nyheter. Men det var på Norrköpings Tidningar som hon tog de första steget in i journalistyrket.
– Den perioden var rosaskimrande. Kollegorna var fantastiska och lärde mig saker som jag bär med än i dag.
– Journalistiken var viktig för mig. Jag upptäckte en värld utanför mig själv, där jag kunde lägga fokus på att berätta andras historier och hur samhället ser ut. Jag vill förändra till det bättre.
Även när hon åker ut och pratar om sin bok, som på Bok- och berättarmässan Tellus i Linköping 30 november, vill hon påverka människor.
– Jag stärks av att dem som lyssnar kan lära sig något. Jag vill komma ut och prata mer om boken, gärna på gymnasieskolor. För mig är det viktigt att visa att oavsett bakgrund så går det att ta sig därifrån och klara sig bra.
Hur lyckades du klara dig så bra?
– Jag har ett driv och har lagt kraften på att bli grym på det jag gör. Det har alltid varit viktigt för mig. Jag satsade stenhårt när jag hittade journalistiken och insåg att det var vad jag ville.
Vi har varit i kontakt med Carolines mamma som inte delar dotterns bild av uppväxten och deras relation, även om hon ännu inte själv har läst boken.
