Det märks när Marcus Yngvesson tränar hemma i radhuset i Ekholmen i Linköping. Det vibrerar i marken, gormas och dunsar.
Ibland glider familjens bil förbi i maklig takt utanför grannarnas fönster. På förarsätet sitter Marcus sambo Josefin. Men hon gasar inte, hon bromsar. Marcus, som drar bilen i ett rep, behöver mer motstånd.
– I vår källare har jag ett gym med allt jag behöver. I garaget finns stockar, stenar och andra typiska Strongman-prylar. Att jag kan träna i hemma gör det möjligt att kombinera träningen med vardagslivet, säger Marcus och lyfter upp ettåriga sonen Ebbe.
20 november i år uppfyllde Marcus sitt livs dröm. Han blev Sveriges starkaste man i en fullsatt arena i Älmhult. I finalen av tävlingen skjuter, drar, pressar och lyfter Sveriges tio starkaste män tunga föremål. När det blev dags för den sista grenen – där man ska lyfta fem atlasstenar, som stiger i vikt från 120 till 200 kilo, upp på ett podium – var Marcus nervös. Stenarna är inte hans favorit. Vid flera tillfällen tidigare hade grenen gjort att drömmarna om segerplatsen grusats.
– Stenarna blir tyngre och tyngre. Jag visste att jag var tvungen att lyfta fjärde stenen som väger 180 kilo för att vinna. Det hade jag aldrig tidigare gjort.
Men nu gick det. Med adrenalinet dånande i kroppen, och vetskapen om att han redan hade vunnit, lyfte han även den sista stenen på 200 kilo. Arenan mullrade av publikens jubel och Marcus vrålade, jublade och grät.
– Det var en obeskrivlig känsla. Ett minne för livet. Det reser sig på armarna nu när jag pratar om det.
Marcus växte upp utanför Sävsjö i Småland på en liten plats som heter Susingstorp. Det var långt till närmsta by och han lärde sig fort att leka själv. Han beskriver sig själv som ett glatt och socialt barn.
När upptäckte du att du var stark?
– Vi barn fick hjälpa till på gården och i skogen. Mina äldre bröder sågade ner träden, mitt jobb var att slita ut stockarna ur skogen. Det var hårt, kallt och otympligt. Men jag tyckte om det. Det där hänger kvar. I dag passar de grisiga, tuffa tävlingsgrenarna mig bäst.
Varför blev du Sveriges starkaste man just i år tror du?
– Jag har tränat mer än någonsin. I 14 veckor tränade jag stenhårt. Det är rätt ensamt, men min vän Richard kom ofta hit och peppade mig. Och så har jag varit pappaledig. Det har gjort mig mer harmonisk än någonsin.
Vad käkar du?
– Inför tävling äter jag som mest. Till frukost: En proteinshake, tre toast och pannkakor. Till lunch klämmer jag nästan en hel plåt fläskpannkaka. Mellanmål: Gärna budapestbakelse. På kvällen käkar jag vanlig mat med familjen. Jag gillar att laga mat. Det får gärna var mycket grädde i såsen.
Vad väger du?
– Jag har räknat ut att 150 kilo är perfekt för mig när jag tävlar. Då blir jag stark men är fortfarande hyfsat rörlig. När jag slutar att tävla vill jag gå ned i vikt. Det är ju inte bra att vara så här stor på sikt.
Finns det någon nackdel med att vara så stark?
– Jag skulle säga att det inte finns en enda fördel. Man har aldrig nytta av det. Matkontot är högt och många stolar har gått sönder genom åren.
När blir du trött på människor?
– Jag är less på medelålders män som vill bryta arm på krogen. Det ger mig ingenting, jag riskerar bara att skadas.
Vad händer nu?
– I början av året ska jag förmodligen tävla i Världens starkaste Viking i norska fjällen. Då drar man vikingaskepp bland facklor och trummor. I sommar blir det förmodligen tävlingen Världens starkaste man i Kalifornien. Det är 30 män från hela världen som gör upp.
Magnus Samuelsson har ju fått en sidokarriär. Skådespelare, varit med i Let's dance...
– Jag backar inte för något. Jag gillar att framträda, bjuda på mig själv och hitta på roliga saker. Det hade varit extra kul att få göra någonting med barn. Youtubern Mauri har nyss varit här i flera dagar och spelat in.
– Allt som händer nu är bara en bonus. Jag har redan klarat av mitt mål. Jag kommer alltid veta att jag en gång var Sveriges starkaste man. Det kan ingen ta ifrån mig.
Har du fått hybris?
– Det får du fråga min sambo, ha ha. Nejdå, jag är en vanlig man med familj och ett heltidsjobb som idrottslärare.
Ebbe gnäller. Viftar med sina små nävar och vill ha pappas fulla uppmärksamhet.
– Den här lill-grabben håller mig på jorden och påminner mig om vad som verkligen är viktigt i livet.