9 juni i år anlände ambulansen till akuten på US i Linköping.
Patient: Ettårig flicka bosatt i Östergötland.
Symtom: Sänkt medvetande, svart avföring, blod i munnen.
Flickan hade varit på barnakuten en vecka tidigare. Då hade hon mått hyfsat bra, men haft svårt att svälja och kräktes vid varje måltid. Läkarna tolkade då symptomen som infektion i magtarmkanalen och flickan skickades hem.
Men nu var läget allvarligt, och det var uppenbart att flickan drabbats av något värre än en infektion.
Via gastroskopi såg läkarna inga synliga skador på matstrupen, däremot upptäcktes mängder av svart blod och, till slut, ett främmande föremål i magsäcken.
Det såg ut som ett platt batteri.
– Små barn stoppar ju allt i munnen. Det är så de utforskar världen. Flickan hade lyckats svälja batteriet när ingen såg, säger barnkirurg Magnus Larsson.
Flickan opererades och läkarna kunde ta ut ett 20 millimeter stort knappbatteri från magsäcken.
– Där och då trodde vi att vi hittat förklaringen till flickans blödning. Men vi hade fel.
Några timmar efter operationen börjar flickan kaskadblöda ur näsa och mun. Plötsligt drabbades hon av hjärtstopp och opererades akut. Snart gick det upp för läkarna varför det lilla barnet förlorade stora mängder blod.
Flickans stora kroppspulsåder, som leder blodet från hjärtat ut i koppen, var skadad.
Batteriet hade, innan det hamnade i magsäcken, fastnat i 1-åringens matstrupe och skurit hål på både den och stora kroppspulsådern.
Magnus Larsson förklarar att batteriet troligtvis "aktiverats".
– Salterna i vår kropp gör att det startas en brännande ström från minuspolen och pluspolen på batteriet.
Hålet på flickans kroppspulsåder var på värsta tänkbara ställe och mycket svårt för kirurgerna att nå.
Dag hade blivit natt. Kirurgerna på US bedömde att de varken hade kunskap eller utrustning för den komplicerade operationen.
Men det var för riskabelt att flytta flickan. I stället togs beslutet att flyga in barnhjärtkirurger och experter på hjärt- och lungmaskin från Göteborg med helikopter.
På operationsavdelningen kraftsamlade man. All annan kirurgi stängdes ned och undersköterskor, sjuksköterskor och läkare slet.
– Det var ett fantastiskt fint samarbete. Alla som var på jobbet den dagen kämpade för att flickan skulle överleva.
Flickan kyldes ned till 18 grader för att kirurgerna skulle ha en möjlighet att laga det stora hålet på kroppspulsådern.
– Vid den här låga kroppstemperaturen stannar hjärtat. Hjärnan går in i viloläge och konsumerar inget syre. Patienten lever alltså fortfarande, men med hjälp av en hjärt-och lungmaskin.
Nu hade läkarna 45 minuter på sig att laga skadan. Annars skulle flickan dö. Men flickan överlevde mot alla odds.
När Magnus Larsson begav sig hemåt, efter att ha varit vaken i 36 timmar, gjorde han det med vetskap om att flickan skulle överleva.
– Men hon var nog i himlen och vände tre gånger under det här dygnet.
Magnus Larsson vill nu varna alla småbarnsföräldrar för knappbatterierna.
– De blir allt vanligare och vi läkare ser med fasa på hur det här kommer att hända fler gånger. Föräldrar vet inte hur extremt farliga knappbatterierna är.
Han tycker att Sverige ska lagstifta om varningsskyltar där knappbatterierna säljs, något som finns i Australien, och vill att BVC ska informera föräldrarna om riskerna. Företagen som tillverkar batterierna skulle också kunna förse batterierna med någon illasmakande hinna för att undvika att barnen suger på dem. Att göra batteriet större – eller mindre – är också en idé, menar Magnus Larsson.
– Just nu är knappbatterier så djävulskt konstruerade att de är lagom små att för att svälja för en ettåring, men tillräckligt stora för att fastna i matstrupen.
Hur det gick för den ettåriga flickan?
Hon överlevde, mot alla odds. På grund av komplikationer under operationen har hon fått amputera höger underben och vänster fot.
Efter att ha legat i respirator i en månad på Drottning Silvias Barnsjukhus, och ytterligare en operation, är hon nu hemma igen. Hon sondmatas och har regelbunden kontakt med hemsjukvården.
Sist Magnus Larsson träffade flickan pratade hon, hade ögonkontakt och skrattade.
– Det är helt fantastiskt att den här lilla tjejen, som tyvärr förlorade sitt högra underben, på sikt kommer att utvecklas som vilken ettåring som helst.
Fotnot: Mamman till ettåringen vet att vi skriver om flickan, men har avböjt intervju.