– Det finns inte så många arter där man kan ta hjälp från allmänheten, men ekoxen är en. De flesta känner igen en ekoxe, säger Nicklas Jansson, biolog på Länsstyrelsen.
Den karismatiska skalbaggen har gått starkt tillbaka i norra Europa under de senaste årtiondena och är skyddad inom hela EU. 2013 gjordes en liknande inventering i Sverige där över 2 500 ekoxar rapporterades från 17 olika län. Sju år senare gör 15 av landets Länsstyrelser gemensam sak och storsatsar för att få en så bra helhetsbild som möjligt. Ekoxen har sitt starkaste fäste i Blekinge, Kalmar och Östergötlands län.
– 2013 såg man att ekoxens utbredningsområde minskar, den har dragit sig ut mot kusterna där det fortfarande finns mer öppna och kulliga landskap som ger varmare klimat, säger Nicklas Jansson.
Förhoppningen är att ännu fler rapporter ska komma in. Via en ny hemsida, ekoxeuppropet.se, kan vem som helst rapportera fynd.
– Tanken är att det ska vara lätt, det går att göra via ett formulär genom mobilen. Man kan också mejla eller ringa, berättar Monika Sunhede, projektledare på Länsstyrelsen.
Var ska man leta om man vill se ekoxe?
– Eklandskap är favoritmiljön, men det behöver inte vara grova eller gamla ekar. Vanligast är att de finns i sydsluttningar där det är glest med träd och där det avverkats i området för 10-20 år sedan. Hittar man en savande ek ökar chansen att få se ekoxe, där samlas hanarna för att slåss om att få para sig med honorna, berättar Nicklas Jansson.