Dagböckerna som iva-personalen hade skrivit fick Britt Ekhager med sig hem. Där hade de skrivit om hur de skött henne när hon var nedsövd.
I september 2021 blev familjens 18-åriga son förkyld. Strax därpå blev även Britt och maken Per sjuka. Testet visade positivt för covid-19. Både maken Per och sonen hade vaccinerat sig, men Britt hade ännu inte gjort det.
– När vaccinet först kom var jag lite orolig, kunde det verkligen vara tillräckligt testat när det tagits fram så fort? Men det verkade ändå gå bra, när hösten kom vaccinerade sig många omkring mig och jag tänkte att jag också skulle ta vaccinet, säger Britt.
Men hon hann inte, i stället blev hon sjuk. Britt minns att det fortfarande var varmt och soligt ute.
– Först blev jag bara lite hostig. När det blev lite tungt med andningen tänkte jag att det kanske var bäst att kolla upp det.
När hon kom till sjukhuset gick det snabbt. Britts syresättning var dålig.
– Jag var skräckslagen. De sa att de måste söva ner mig en längre tid, men jag förstod inte vad det innebar.
I sju veckor låg hon nedsövd på iva. Tillståndet var kritiskt, fick maken Per veta. Under tiden Britt låg nedsövd drabbades hon av en mindre hjärnblödning. Sedan fick hon hjärtstopp. Tre gånger. Med hjälp av defibrillator fick de igång hennes hjärta igen. Dessutom drabbades hon av sepsis, som tidigare kallades blodförgiftning.
– Jag dog när jag låg där. Min kropp var död. Det dröjde innan jag förstod hur sjuk jag hade varit. Efteråt har jag tillsammans med vårdpersonalen gått igenom dagböckerna som iva-personalen skrev. De har ju gjort allt de kan för att ta hand om mig när jag låg där. Hade det varit i början av pandemin så hade jag inte överlevt, sa de, men när jag blev sjuk hade de mer kunskap.