Tillsammans med fyra kollegor jobbar de på närpolisen i Kinda-Ydre med ansvar för både utredningar och utryckningar i två kommuner. Gruppen utgår från Kindas huvudort Kisa och åker till Ydre vid behov, drygt tre mil bort.
Lars Jonny Jonsson låser upp ytterdörren och säger att det är tur att den lilla stationen finns kvar, även om den inte är öppen så mycket. Det tackar han länspolismästarna i Linköping för; de har inte alls varit lika pigga på att centralisera verksamheten som cheferna för andra polisdistrikt.
-Hade Ydre legat i Jönköpings län hade kontoret säkert inte funnits kvar. Rikspolischefen brukar säga att polisstationer inte löser några brott. Nej, men polisstationer med poliser kan göra det, säger Lars Jonny Jonsson.
-Vill folk tala med polisen vill de prata med någon som har koll på orten. I Linköping är Ydre som ett stort svart hål. Och det accepterar inte folk.
Fenomenet har uppmärksammats av både radio, tv och Tidningarnas telegrambyrå TT. Närpoliserna från Kisa har så smått blivit kändisar.
-Ydre är ett homogent samhälle. De flesta som bor här har ett stort socialt nätverk, säger Lars Jonny Jonsson som en förklaring.
-När det gäller brottsligheten är det på gott. Folk vet vilka ungdomar som är på glid och kollar en extra gång om det är en bil de inte känner igen. Kanske skriver de upp registreringsnumret och ringer till oss.
-Det här har också en återhållande effekt. Man tänker till en gång extra innan man gör något dumt.
Annica Askänge tror också att en del händelser som i större städer hade blivit polissak, reds upp av Ydreborna själva. Har en ruta krossats av grannens ungar, och man vet vilka ungarna är, kanske det räcker med att prata med föräldrarna. Man behöver inte ringa polisen.
Kanske är det så att behovet av polisen generellt sett ökar när människor blir mer anonyma för varandra. Plötsligt plingar det till i entrén till den lilla polisstationen. Christina Herlin har sett att polisbilen står utanför och kommer in för att ställa några frågor om pass. Hennes dotter ska resa utomlands för att studera.
-Ibland kan det kännas ganska otryggt, som att det är fritt fram att göra vad man vill i lilla Ydre. Det tar lång tid att åka hit om det skulle hända något, säger hon och tillägger att det absolut behövs fler poliser.
Ydres kommunchef Per Fransson, som vi träffar lite senare, är inne på samma spår. Visst är det glädjande att kommunen ligger så bra till i statistiken, men samtidigt är varje brott ett brott för mycket. Man får aldrig slå sig till ro och tycka att allt är bra som det är.
I kommunens marknadsföring beskrivs Ydre som en allmänt lugn och trygg kommun, även om inte brottsstatistiken lyfts fram speciellt.
-Vi är väldigt nöjda med polisen. Det känns som om det är vår polis lika mycket som Kindas. Det är också väldigt viktigt att de har en fast punkt i samhället, expeditionen får absolut inte försvinna, säger Per Fransson.
Samtidigt kan siffrorna svänga fort. Tillfälligheter spelar stor roll och en eller ett par "busar" eller en inbrottsvåg kan försämra statistiken kraftigt. Förra året var det oroligt kring en person som bosatt sig i en husvagn, även om det bara resulterade i någon enstaka polisanmälning.
I bakhuvudet finns också flera grova rån under 90-talet. Och dubbelmordet 1999 på två poliser utanför Malexander, inte så långt från Österbymo.
-Varje gång jag börjar ett arbetspass och öppnar vapenskåpet undrar jag vad den här dagen ska föra med sig. Det är en mental förberedelse man måste ha, säger Annica Askänge.
-Förr eller senare händer det något. Ju längre det varit lugnt, desto närmare kommer det, säger Lars Jonny Jonsson.